söndag 28 april 2013

När vi hittar ett flow

I fredags hade jag otroligt bra lektioner med mina klasser. Vi tränade den kommunikativa förmågan i mina klasser, som är 8:or. De fick först diskutera vad som är viktigt när man talar och lyssnar och sedan fick de en övning som jag kallar fritt flöde då tanken är att de i par växelvis tränar att tala och att lyssna. En elev i paret får ett givet ämne/påstående att tala om i en minut och sedan byter de. Eleverna tyckte det var lättare att lyssna än att tala om de påstående/ämnen jag gav. Alla elever talade och lyssnade, alla elever i klassrummet engagerade sig i uppgiften. Jag kunde fokusera på att lyssna på dem och kunde direkt ge feedback till alla elever. 

 Den andra övningen handlade om att diskutera muntligt och skriftligt kring fem olika påståenden och avgöra om de är sanna eller falska. Till dessa påståenden fanns frågor som kunde vara till hjälp i arbetet. Vi arbetar just nu med klimat och miljö i ett ämnesövergripande arbete med NO, SO, Eng, Hkk och svenska. Den här uppgiften fick de arbeta med på egen hand eller tillsammans, men varje elev fick även i uppgift att på egen hand skriva en resonerande, argumenterande text kring varje påstående. Det här håller de fortfarande på med och det ska bli intressant att läsa deras texter och lyssna på deras resonemang nästa lektion. 

 Det som var så bra enligt mig var att det pågick aktivitet i klassrummet, eleverna visste vad de skulle göra i och med att vi i början av lektionen talat om vad det var vi skulle träna på. Det fanns ett fokus, eleverna kom in i ett flow. 

Jag tror på att varje lektion prata om vad vi gör och vad lektionens syfet är hjälper eleverna att hitta fokus och flow. Om eleverna vet vad som krävs av dem så måste det väl vara lättare att arbeta och komma framåt? Till det så kommer också vikten av att veta hur långt jag som lärare har sett att eleven kommit i sin kunskapsutveckling. Jag måste ha gett eleven feedback tidigare så att eleven vet vad den ska fortsätta träna och utveckla och hur det ska utvecklas. 

Kommande vecka ska jag fortsätta att varje lektion tydliggöra vad det är vi tränar på, vad eleven kan utveckla och hur eleven kan göra för att utveckla det. Jag börjar direkt imorgon 8.10. Då ska eleverna få ta ställning och träna på att uttrycka sina åsikter, tankar och funderingar. De ska få träna på att lyssna på varandra och på att kunna fortsätta samtala genom att ställa frågor, komma med egna åsikter och genom att argumentera för sina åsikter och koppla det till vad andra tycker. Jag ser fram emot morgondagen! 

torsdag 25 april 2013

"Nu glömmer vi Jantelagen"

Rubriken på det här blogginlägget är samma som temat på tisdagens teachmeet här i Norrköping. Jag och fler av mina kollegor från Ektorpsskolan var där. Kollegor från andra skolor var också där och även kollegor från det utvidgade kollegiet var med via Twitter. Det var roligt, det var lärorikt och framförallt: det gav mig mycket. Jag pratade om det flippade klassrummet och berättade om hur långt jag kommit med det. För er som inte vet vad det flippade klassrummet är kan jag verkligen rekommendera att gå med i Facebook-gruppen "Flippa klassrummet" och läsa på Karin Brånebäcks blogg.

Det flippade klassrummet skiljer sig från det traditionella klassrummet. En av skillnaderna är att man vänder på läxan. Istället för att eleverna ska arbeta klart med uppgifterna hemma får de genomgången hemma. Ofta är genomgången i form av en film, men det kan även vara en text eller något annat. I skolan arbetar läraren sedan tillsammans med eleverna med arbetsuppgifter och läraren får på så sätt vara med där hen behövs bäst.

Anledningen till att jag har börjat flippa är bland annat tiden som jag sparar. En genomgång som i klassrummet tar nästan en hel lektion tar i filmen bara 10 minuter. Jag får även större möjlighet att vägleda och stötta mina elever där jag behövs som bäst. Jag får lyssna på hur de tänker och kan ge direkt feedback till eleverna i klassrummet. Det känns som att jag har mer tid med varje elev face to face.



Efter teachmeet i tisdags fick jag positiv respons från kollegor på min skola och från kollegor som arbetar på andra skolor.  Jag har fått mail där min presentations eftersöks. Det är roligt att få beröm och jag förstår ännu bättre vikten av att ge mina elever beröm. Att kunna ge mer beröm i direkt anslutning till när det händer  är ju också något jag upplever som lättare då jag är närvarande när de arbetar med uppgifterna.  Alltså tack vara att jag flippar. Nu flippar jag inte hela tiden utan har bara smygstartat lite, men jag vill fortsätta med det och den mentala flippen har infunnit sig hos mig.

Tolv talare var vi som berättade om olika minnen eller saker från vår undervisning, som vi tycker är bra. Alla som talade var stolta över det de sa och det de uttryckte. Temat för kväller var "Nu glömmer vi Jante" och det är ett viktigt tema anser jag, något vi även arbetat med på skolan i våra lärgrupper. Varför ska vi vara så rädda att tala om när vi tycker att vi göra bra saker? Jag gör bra saker och jag är inte rädd för att tala om det längre, jag tar gärna diskussionen med de som tycker annorlunda, kanske jag lär mig något nytt och kanske lär jag andra något nytt.
Jag hoppas på fler tillfällen som detta, då vi kan lära av varandra, dela erfarenheter och få tala om att vi faktiskt gör ett bra jobb!



lördag 20 april 2013

Var inte rädd - och om SETT2013

"Var inte rädd, jag går bredvid dig, kom ta min hand jag håller i dig..." Det är den första textraden i  Kärleksvisan med  Sarah Dawn Finer och det var den sången som Micke Gunnarsson avslutade sin föreläsning "Ständig förändring, mod och digitala medier" i onsdags på SETT2013.  Den textraden säger så mycket om att vi borde/måste/ska/vill samarbeta, att vi tillsammans blir bättre, att vi tillsammans kan komma ännu längre.

I skolan händer det ständigt nya saker.  I den dagliga verksamheten med elever, kollegor, lektioner och planeringstid blir det inte ofta som man har tänkt sig från början. Det tar nya vändningar och jag lär mig ständigt något nytt. Men det är inte bara det vardagliga som förändras utan även annat,  vi lärare får nya läroplaner, nya direktiv, nya dokument att skriva, nya metoder att arbeta efter och nya verktyg att arbeta med. Skolan förändras och det beror på flera delar som jag inte tänker gå in på här, det är en helt annan diskussion och hör hemma i ett helt annat blogginlägg som kanske kommer.

Förändring skrämmer många människor och inte minst lärare. Att införa 1-1 var ett stort steg och skapar många problem, tyckte en del på skolan. Att införa 1-1 var på tiden och skapar så många fler möjligheter, tänkte jag och fler med mig. Jag tror att den största anledningen till att flera av kollegorna tycker att 1-1 är problem och skapar svårigheter och att det är de negativa  handlar om rädsla. Rädsla för tekniken. Men det handlar ju inte om tekniken utan att komma längre i pedagogiken med hjälp av fler bra verktyg.


Som digital reseledare, eller tänkomare som jag kallas på skolan kan jag ge förslag och tips på hur datorn och digitala verktyg kan användas. Jag kan konkretisera Ruben Puenteduras samr modell, jag kan visa, tipsa, inspirera och vägleda. Jag och många andra! För vi är fler på skolan, men det slutar ju inte där och här kommer jag till något viktigt. Det slutar inte där, det finns ett utvidgat kollegie på Twitter och på Facebook i olika grupper. Där får jag inspiration, där får jag svar på frågor, där får jag stöd och uppmuntran, bekräftelse. Det är fantastiskt och jag är glad att jag äntligen hittat dit.

Vi kan inte sitta på våra kammare längre och uppfinna hjulet om och om igen, vi måste kasta bort Jante och våga kasta oss ut. Vi får vara rädda,  vi får chansa, vi får be om hjälp, för hjälp kommer och den kommer direkt på Twitter, på Facebook och på jobbet i mitt arbetslagsrum, i personalrummet och i caféet. (Inte nödvändigtvis i den ordningen.)


Alla kan dela med sig, alla kan lära av någon annan, ingen kan allt och alla kan lära om. Som Ylva Pettersson sa på sin föreläsning "Socialt entreprenörskap och modernt lärande" i onsdags på SETT2013  "Det lilla kan bli det stora om man delar, jag tänker att det måste vi så när vi delar då händer det!" Jag tror det var så hon sa, i alla fall var det min tolkning och också min åsikt. Ylva pratade också om att hon arbetar med Wikipedia i undervisningen och att hennes elever skriver direkt där. Då stannar det inte bara vid att dela utan de ger bort presenter till hela världen. De skapar något som finns kvar för andra att använda och fortsätta arbeta med. Det var en mycket inspirerande föreläsning.

En annan fantastisk föreläsning jag var på var Daniel Barkers, som handlade om flipped classroom. Att vända på undervisningen och ge läxa i form av t.ex. en film för att förbereda eleverna till lektionen. Det handlar om att eleverna tar till sig genomgången hemma så att tid frigörs när eleverna är i skolan. Då kan jag som lärare ägna mig åt att vägleda eleverna på lektionerna och jag får även mer tid till att arbeta med formativ bedömning. Jag har provat och är frälst redan. Jag kommer även att prata om detta på teachmeet i Norrköping den 23/4  (#teachmeetnkpg) Kom och lyssna om du kan!

Jag avslutar med ett citat från Micke Gunnarssons föreläsning som är väldigt talande:

"Lever du dagen eller överlever du den?"

söndag 14 april 2013

Att inte ge upp

Efter att ha läst Karin Brånebäcks blogginlägg , har jag funderat en del.

Vad är det som driver mig? Vad är det som driver mig att fortsätta? Svaret blir gång på gång eleverna och att jag vill vara en del av utvecklingen. Skolan är nästan densamma som när jag själv gick där och något måste hända. Jag vill vara en av dem som får det att hända och det är jag just nu. Just nu är jag en av de lärare som flyttar fokus, som hittar nya vägar att gå, som ändrar arbetssätt och som tänker om. Det är så otroligt spännande och utvecklande för mig att göra det här. Jag lär mig ständigt nya saker och får chansen att lära och visa andra, mina kollegor, nya saker. Men hur det än är så är det många som bara låter allt rulla på i sina gamla trygga banor. På våren i 8an jobbar vi med.... Och kommentarer som "Det du inte hunnit till påsk, det kommer du heller inte hinna med." duggar tätt såhär års. Alla verkar stressade och betygsfokuserade.

Man verkar vara ute efter att göra saker för eleverna, se till att de blir klara med alla uppgifter och ha på fötterna till betygssättningen. Jag säger inte att det är fel. Jag ställer mig bara frågande till vad jag vill att  mina elever ska få med sig för kunskaper. Jag vill att mina elever lär sig att ta ansvar för sig själv, att de själva är huvudpersoner i sina liv, att de ska göra för sin egen skull och inte för min. Ibland känner jag att jag lyckas med det och ibland inte, som i fredags.

Sista lektionen i fredags hade vi en diskussion om satsdelar i en av mina 8or. Efter lektionen var det två elever som sa ungefär: -Ursäkta Sara för att jag inte var bättre idag. De har lärt sig om satsdelar för min skull, troligen även till viss del för sin del också men ändå, jag känner min mindre lyckad och lite sorgsen. Bara att ta nya tag nu när vi ska arbeta med klimat och miljö och förmågan att kommunicera på olika sätt.


Många kollegor frågar också var jag hittar allt, var jag får inspiration från och hur det kommer sig att jag kan så mycket. Jag svarar alltid att jag läser olika bloggar, Twitter och deltar i flera Facebookgrupper. Där hittar jag inspiration, stöd, får hjälp, tips, idéer. Där finns det fler som jag.