fredag 31 maj 2013

Sociala medier i klassrummet - hur gör jag?

Jag läste Micke Krings blogg och plötsligt kom det här inlägget att bli färdigt. Det har legat på väntan ända sedan jag var på SETT13, men jag har inte riktigt fått till det. Det handlar om att tillåta användandet av sociala medier, eller andra digitala verktyg för eleverna i klassrummet. Hur gör vi? Vad är tillåtet? Hur ska eleverna få/kunna använda sociala medier eller/och digitala verktyg i skolan? Jag har tänkt på det här länge, hur ska jag göra med ex. Facebook i klassrummet?

Vi bestämde att alla klasser skulle ha en varsin sluten Facebookgrupp samtidigt som en-en infördes. Det här med Facebookgrupper för klasser startade tidigare på skolan, jag var med och startade en när jag släppte min gamla nia för två år sedan. De ville hålla kontakten med varandra och med oss mentorer och därav Fb-gruppen. Jag vet att andra har gjort på liknande sätt. Men tillbaka till sociala medier i klassrummen, Facebook blev helt plötsligt där eleverna befann sig under lektionstiden. De var/är ständigt inloggade, precis som jag. Vi kan kommunicera hela tiden via Facebook, jag kan gå in och skriva i klassgruppen och vägleda eleverna framåt. De elever som gärna sitter i grupprum ibland, eller går till speciallärare eller sitter och jobbar på andra ställen kan jag nå, enkelt - via Facebook. Jag tycker det är fantastiskt. Det här fungerar bra, så länge jag inte förbjuder och blockerar. Jag försöker ha en öppen dialog med mina elever och pratar om hur viktigt det är att vi arbetar med verkliga verktyg. Att vi rör oss i verkligheten även i skolan, att jag litar på att de kan hantera Facebook under lektionstid. Vi pratar om hur vi uttrycker oss i sociala medier och hur vi uttrycker oss irl.

Vid ett tillfälle, när jag såg att ingen i klassen läst det jag skrivit i klassgruppen, frågade jag varför. Var de inte inloggade? Svaret jag fick var att de inte fick vara på Facebook under lektionstid, för andra lärare. Det var förbjudet, sa de. Vi hade diskussionen igen, om frihet under ansvar, om möjligheten till att kommunicera med varandra på fler än ett sätt, om förbud och blockeringar och om att vara i verkligheten. Vi pratade om och pratat ofta om att det måste vara på riktigt det vi gör i skolan. Det ska vara viktigt på riktigt som Micke Kring skriver. Även för oss vuxna. Jag känner att jag har nytta av Facebook och andra sociala medier och digitala verktyg i min undervisning. Eleverna har nytta av Facebook i klassrummet och utanför klassrummet och nästa läsår hoppas jag att Facebook kommer vara ett av verktygen fler använder sig av för kommunikation i och utanför klassrummet tillsammans med eleverna.

söndag 26 maj 2013

När du väntar

I veckan satt jag och väntade på min tur. Jag väntade och väntade. Till slut fick jag reda på att jag satt på fel plats och väntade. Jag satte mig på en annan plats och fick fortfarande vänta. Till slut, efter en hel del frustration, suckande och tittande på klockan var det min tur. Tio minuter senare var jag på väg hem igen. Då hade det gått en timme sedan jag kom dit. Att vänta är tråkigt, att vänta gör mig frustrerad, att vänta är irriterande. När jag väntar försöker jag sysselsätta mig med något annat så att tiden ska gå fortare.




Under tiden jag väntade började jag att tänka på hur eleverna får vänta, ofta får de vänta när de behöver hjälp, eller när de gjort klart en uppgift och inte vet vad de ska göra, eller så kan de få vänta på att andra i klassen ska bli klara. Eleverna får vänta och jag kan ju bara tänka mig hur jag själv skulle reagera på allt väntande som kan bli under en dag. Så klart att de gör annat under tiden de väntar, kollar på nätet, spelar, läser bloggar osv.

TänkOmgruppen med elever hade träff i förra veckan. Det är en grupp där eleverna får vara med och påverka och komma med förslag på hur undervisningen kan förbättras med hjälp av digitala verktyg. Inför mötet läste jag igenom anteckningarna från förra mötet och ett förslag där från en elev var att använda mer chat i klassrummen. Eleven menade att genom att chatta i klassrummet så skulle de kunna hjälpa varandra framåt i arbetet. Det skulle inte bara vara tidssparande utan det skulle även ge ett lugnare klimat i klassrummet ansåg eleven. De skulle inte behöva ropa till varandra kors och tvärs. Eleverna skulle också kunna fråga läraren om hjälp via chat. Det skulle givetvis inte vara det enda sättet att få hjälp eller att kommunicera, men det skulle kanske hjälpa, förbättra och spara tid. Alltså att eleverna inte behövde vänta.

Jag försöker få mina elever att använda klassgrupperna på Facebook till att hjälpa varandra, kommunicera med varandra och ställa frågor till mig och varandra. En del av eleverna sitter och väntar på hjälp tills jag kommer, en del elever frågar en kompis och en del elever går vidare och jobbar med något annat tills jag kan komma. Eleverna har ofta många olika program öppna på datorn, det är Skype, Facebook, ask.fm, kick och allt vad de heter. Det jag vill är att eleverna använder dessa verktyg till undervisningen, till att komma vidare i utvecklingen, i lärandet. Det får bli min utmaning inför nästa läsår.

Vad jag vill komma fram till är att den tid du väntar är också värdefull tid att utnyttja. Elever kan hjälpa varandra, jag kan svara på frågor på fler än ett sätt, irl, på Fb, i andra digitala verktyg. Det här ska vi utveckla tillsammans.



måndag 20 maj 2013

Sol i sinne

En regnig dag som idag får mig att längta tillbaka till Spanien där jag var med min familj för en kort tid sen. Jag längtar efter solen och värmen, efter att gå i korta shorts och tunt linne, efter att barnen inte behöver fundera efter var gummistövlar eller regnjacka är när de ska gå ut och leka, efter en bekymmerfri vardag.

Tro nu inte att jag har många bekymmer i min vardag här hemma för det har jag inte. Det är bara känslan jag saknar. Så började jag fundera på det här med sol, hur kommer det sig att jag tycker saker är lättare när det är sol? Det kanske är känslan som är nyckeln. Barnen verkar lika glada där de skuttar i vattenpölar. Det är säkert känslan som saknas hos mig idag... Tankarna fortsatte och vandrade in på slutet av min arbetsvecka då jag som vanligt avslutade sista lektionen i min egen mentorsklass med att lyssna på "fredagsmys" (från reklamen för OLW) och jag kände då som vanligt, glädje. Varje fredag 15.20 lyssnar vi på samma reklamlåt, "Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys ...", jag vet att det inte bara är jag som njuter när vi trycker igång låten på smartboarden. I fredags njöt jag för att veckan var slut och jag hade en hel helg med familj och vänner framför mig, jag njöt för att mina elever såg glada ut och önskade mig och varandra trevlig helg, jag njöt för att jag nöjd med mig själv den här veckan, jag njöt för att sista lektionen hade varit väldigt lyckad för mig och för eleverna. Jag njöt av fler anledningar, men det jag vill komma till är solen eller känslan. Jag hade känslan då, jag var glad, det var en bra dag, en bra lektion. Den känslan kan jag plocka fram i stunder då tålamodet tryter, då jag inte är lika positiv, då jag tvivlar, då det regnar.

Lektionen inleddes dock inte lika bra. Klassen har idrott timmen innan och många kommer ofta för sent till svenskan.  Idrottstjejer- och killar som masar sig tillbaka till skolan från sporthallen för att sitta still en timme till.  Tio minuter in på lektionen var i alla fall alla mina mentorselever på plats och jag hade talat om vad lektionens syfte var, uppmanat dem att hjälpa varandra, att be mig om respons på skrivuppgiften som handlade om att analysera bilder kopplade till klimat/miljö och argumentera för en bättre miljö eller/och ett bättre klimat. Eleverna arbetade, de bad om hjälp av varandra och av mig, de utmanade sig själv att komma vidare, att utveckla sitt språk och de lärde sig nya sätt att komma vidare i sin egen utveckling.

När jag i slutet av lektionen spelade "vår" låt satt eleverna fortfarande och jobbade, de hade inte plockat ihop, de tittade upp och suckade lite, log snett åt mig som envisas att spela "fredagsmys" och några tog sina datorer önskade trevlig helg och gick hem medan andra satt kvar och arbetade vidare med olika uppgifter en timme till. Det är en timme som jag och min kollega  erbjuder eleverna att stanna kvar i skolan för att arbeta med uppgifter. Som en frivillig läxläsning. Ett antal elever stannar varje fredag och jobbar för att lära sig mer. Vissa elever blir rekommenderade att komma för att få en extra genomgång, få hjälp att träna på något osv. Det är en bra timme och den uppskattas av elever och föräldrar.

Hur som helst fanns känslan av glädje där hela vägen och den följde mig hela vägen hem och har stannat hos mig hela helgen. Innan jag går till jobbet i morgon ska jag plocka fram den känslan och oavsett om det regnar ska jag stråla som solen.