tisdag 14 april 2015

#SETT2015

Idag var första dagen på SETT 2015 och under den första föreläsningen ställde Jonas Monsén frågan i rubriken. Föreläsningen han höll hette "självledarskap och inkludering" och handlade till stor del om hur vi inkluderar barn med särskilda behov i skolan och i samhället. 
Jag har förmånen att arbeta på en skola med både grundskola och grundsärskola, och det är just från särkskolan föreläsaren här,tar materialet i sin föreläsning då han arbetar i gymnasiesärskolan i vanliga fall. Han pratade om begreppen integrering och inkludering på ett nytt sätt för mig. Jag funderar fortfarande över innebörden i dessa två begrepp men som han beskrev och tolkade det så är integrering när en grupp integreras i en annan och då får den gruppen anpassa sig efter den grupp den integreras i. Inkludering är istället att få vara som man är i gruppen man inkluderas i. Det jag tar med mig är inte vilket begrepp som ska användas utan att det är inkludera vi vil göra på skolan jag jobbar. Vi vill att eleverna ska få vara unika och olika, få vara sig själva och kunna vara stolta över det. En fundering blir då, låter bi dem vara det? Eller formar bi alla elever efter samma mall? 
Jonas Monsén talade också om funktionsnedsättning, funktionshinder och funktionsförmåga, där han föredrog det senare begeppet, vilket jag kan förstå och hålla med om. Använder bi begreppet funktionsförmåga blir nästa tanke vilka förmågor har en individ och vilka kan och bör individen utveckla? Hur gör vi det? Hur stöttar vi våra elever i det? 
För att lyckas med inkludering behövs en vilja hos eleven, hos personalen och en flexibel organisation, gruppen som en elev ska inkluderas i måste vara fungerande. Den sista punkten kan vara problematisk tänker jag, men jag tänker också att alla faktorer samspelar. 

föreläsningen var intressant och givande. Jag som inte arbetar i grundsärskolan kunde ändå ta till mig allt då jag inte ser att det skiljer sig från andra inkluderingar, exempelvis såsom nyanlända elever. 

Vidare under SETT, jag hann med fem föreläsningar vilka jag inte kommer återge allt innehåll ifrån här.

Den andra föreläsningen jag var på hette "alla får anpassning" och hölls av Ulrika Brolinson och Tomas Berger.
Jag tänkte tidigt att vi har kommit så otroligt långt på Ektorpsskolan och vi ska vara så stolta över oss själva. I mitt dagliga arbete så möts jag ganska ofta av frustration och en vilja att kunna ge mer hos mina kollegor och det är något jag hoppas att mina kollegor förstår och tar till sig. 

Den tredje föreläsningen jag lyssnade på gavs av Marit Sahlström och den hette "rätten till utbildning - gäller det alla" och den handlade om hemmasittare. Den var väldigt intressant och flera av oss från Ektorp sa efteråt att det där skulle Norrköpings kommun starta upp och där skulle vi i så fall vilja jobba. Det handlade om Stockholms stadsmissions projekt oneeighty. 

Den fjärde föreläsningen hette "det inkluderande klassrummet" med  Helena Wallberg. Hon pratade om formativ bedömning och framåtsyftande kommentarer vilket inte kändes så nytt för mig, men det bekräftade mycket av det arbete vi idag gör på vår skola. I slutet av föreläsningen bad hon oss fundera på en fråga eller snarare fylla i en fras, mest för oss själva och för min del blev det: jag kommer fortsätta att använda tydliga formuleringar och rikta återkoppling direkt till elev med konkreta exempel. Jag kommer inte lämna eleven ensam med kunskapskrav för att på egen hand ta reda på hur eleven ska utvecklas. Jag kommer finnas där för eleven.

Den sista föreläsningen för dagen hölls av Johnny Lindqvist och bör få ett eget blogginlägg när jag samlat ihop mina tankar. Föreläsningen hette "det kommer aldrig gå långsammare än såhär" det talar lite för sig själv. Han konstaterade att synen på kunskap har förändrats. Vem har tid att vänta? Vi vill ju ha svar nu och kan du inte ge mig det så googlar jag.... Det är coolt att vara först, först med att dela, först med att like:a.....