söndag 13 mars 2016

Det blir bättre när vi hjälps åt. Fadderverksamhet del 1.


Norrköpings kommun har sedan i höstas varit en GAFE- kommun till viss del. Tre grundskolor 7-9 och samtliga kommunala gymnasieskolor gick in i projektet redan i höstas och snart är det dags för ytterligare två grundskolor 7-9 att gå in i GAFE samtidigt som de blir 1-1 skolor. Med 1-1 menas att de har ett digitalt verktyg per elev. Vi grundskolor som haft 1-1 några år har i en grupp drivit och utvecklat vårt arbete tillsammans. Vi har delat tankar och idéer, stöttat och hjälpt varandra framåt på olika sätt med både det pedagogiska och tekniska arbete kring datorer, digitala verktyg, system, samt det viktigaste - pedagogiken. De senaste mötena vi haft har vår grupp utökats med ytterligare pedagoger från fler skolor och sedan ett par månader tillbaka är det bestämt att fler skolor i Norrköping ska bli 1-1 skolor. I och med att två nya skolor går in i GAFE och blir 1-1 har vi “gamla” 1-1 skolor fått och tagit i uppdrag att stötta och vara fadderskolor till dem.

I måndags var jag på mitt första möte på en av skolorna i arbetet med fadderverksamheten och vill i detta blogginlägg reflektera över mötet och tänka tillbaka på vår egen ingång i 1-1. Som fadder ska jag stötta och hjälpa pedagogerna framåt och dela med mig av min skolas erfarenhet så att de nya skolorna kan undvika de fallgropar och misstag vi gjorde.

Skolan har bildat en IKT- grupp som sprider och leder arbetet på skolan, det var denna grupp jag träffade idag. De kändes verkligen trygga i vad som ska ske, vi diskuterade tidsplan för vad vi gör när och hur vi får all personal att känna sig trygga i arbetsprocessen. I höst ska de införa datorer till alla elever på skolan, självklart kommer frågor och svårigheter uppstå men framför allt kommer helt nya möjligheter skapas för elever och lärare. Just i början är det viktigt tror jag att inte rusa på, att vänta in alla och stötta och hjälpa alla igång. Vi är inte alla lika bekväma med att föra in en dator till varje elev i klassrummet. Eleverna är inte vana heller. Alla, elever och lärare, behöver tid att bli trygga med det nya verktyget och de nya möjligheter som skapas i klassrummet.

Det är ett privilegie att få tid till att dela med sig av sin erfarenhet, både den personliga och den jag har med mig från skolan jag arbetar på och att få hjälpa andra framåt genom att vara ett stöd. Jag tror egentligen inte att jag tillförde så mycket i måndags, men att få ha och att få vara det stödet är tryggt och uppskattat av alla som arbetar för att vår grundskola i Norrköping ska vara likvärdig och att vi pedagoger delar med varandra. Tänk vad långt vi kan komma och vad tid vi sparar genom att hjälpas åt. Och det bästa av allt är att det inte stannar här. Om ett halvår är det ytterligare skolor i kommunen som drar igång sitt arbete med 1-1 och GAFE.

Det är ett spännande arbete vi står inför och jag tycker det är utvecklande och inspirerande att få arbeta i en kommun där det satsas på IKT och där delakulturen växer. Jag är tacksam att få vara en del i den positiva utvecklande kraft som föds i detta.

Snart är det dags för mig att tillsammans med kollegor åka till våra fadderskolor igen. Då ska vi titta på hur vi använder Google Classroom och göra lite mer “hands on” arbete. Jag ska även skapa en inbjudan till de två nya 1-1 skolorna så deras lärare kan komma och göra besök hos lärare på min skola om de önskar.