tisdag 26 november 2013

Internetdagarna 2013


Jag och Sara var på internetdagarna 2013 och inriktningen Internet i skolan- elevers integritet på nätet. Utifrån att vi tillsammans besökte dagarna och gärna vill dela med oss av det vi fick lyssna på där och våra reflektioner kring det skriver vi nu detta blogginlägg gemensamt.

Integritet på Internet är en viktig och aktuell fråga att diskutera både ur ett lärarperspektiv, men också ur ett föräldraperspektiv. Flera talare underdagen visade och berättade exempel där digital publicering stärker och utvecklar elevers lärande, det blir viktigt på riktigt och de kan få återkoppling från fler när deras arbeten blir publika på nätet. Att publicera ett arbete på exempelvis en blogg stärker språket, utvecklar användandet av de ämnesspecifika begreppen och leder till att eleven kan få feedback och utveckla sitt lärande. Det är dock viktigt att fundera på vad vi publicerar, hur vi publicerar och att vi tillsammans med eleverna diskuterar etik på nätet. Hur vi uttrycker oss mot varandra och vad vi vill visa om oss själva är lika viktigt samt att  hitta vår personliga sfär som vi är trygga i.

Dagen började med att vi fick lyssna på Wikipedias grundare Jimmy Wales som pratade om att Wikipedias mål är att all världens kunskap ska vara tillgänglig för alla. Ungdomar som växer upp idag - våra elever - har växt upp med Wikipedia och de tänker att ett uppslagsverk eller en encyklopedi är ungefär som Wikipedia. Jimmys budskap var att ha tillgång till kunskap är viktigt och att vi skapar fria oberoende kunskapskällor som är tillgängliga för ALLA i världen. Wikipedia önskar kunna utveckla detta så fler och fler människor kan ta del av den fantastiska kunskapbank som finns på nätet.

Rebecca Mackinnon, bland annat språkrör och författare som har skrivit en bok i ämnet om det fria Internet. Hon pratade om den globala rösten och hur vissa delar av världen stänger ex YouTube som kanal för att det blir en del i kampen mot orättvisor.

Anette Holmqvist från skolverket inledde själva spåret som vi valt, om barn och ungas integritet på Internet. Hon talade om hög tillgång av datorer i skolan, i grundskolan har i stort sett alla lärare egna arbetsdatorer och det går 1 dator på 3 elever i genomsnitt. Den pedagogiska användningen är inte alltid lika hög, den är högst i ämnena svenska och samhällskunskap. Skolverket kommer med rekomendationer om hur vi ska och kan arbeta med Internet och IT-kompetens i skolan. Hon pratade om vikten av att förebygga kränkningar på nätet. I lgr11 står det skrivet mycket om att vi ska använda IT, i bild och svenska finns utskrivet att vi ska arbeta med integritet och i alla de teoretiska ämnen ingår det att arbeta med källkritik. På kollakällan.se finns goda exempel och bra material vi kan använda i skolundervisningen. Anette avslutade med att bolla över till nästa talare - Edward Jensinger som talade om molntjänster och GAFE det vill säga Google apps for education.

Edward Jensinger betonade vikten av att GAFE handlar om pedagogik och ska inte användas för att lagra personliga data för det krävs ”säkra” lagringsplatser och inte molntjänster. Malmö stad har ändå jobbat fram ett avtal med Google apps som deras jurister godkänt. I den processen handlade det om att juristen måste få förståelse för vad tjänsterna ska användas till, att se pedagogikens vinster och förstå de pedagogiska tankarna. Han pratade om att vikten av att göra riskanalyser av hur det kan gå fel och missbrukas. Det handlar om att utbilda pedagoger om vad som kan ligga i GAFE, om personal gör misstag ska det upptäckas och tas bort följt av diskussioner. GAFE handlar om att skapa gemensamma planeringar och att kunna jobba med feedback och feedforward direkt till eleverna. Edward betonade att även utan avtal kommer pedagoger använda Googles tjänster i sin undervisning men då utan upphovsrättsavtal. På vanliga Googlekonton äger Google materialet medan i GAFE äger skolhuvudmannen materialet.

Jessica Helin MSB- myndigheten för samhällsskydd och beredskap pratade om informationssäkerhet och vad det innebär. De finns tre huvudord i området.
Tillgänglighet
Riktighet
Konfidentialitet
För vem ska det vara tillgängligt, finns det tillgängligt för den som behöver.
Vem står bakom och är det som skrivs sant?
Konfidentialitet handlar om att det (eller den informationen som finns om oss) inte behandlats av obehöriga. Finns det exempelvis uppgifter om oss i en databas ska kedjan av vilka som behandlat och haft tillgång till informationen kunna spåras. Barn och unga är vana IT-användare men behöver förstå hur den information de delar och tar del av har kommit till och vem som kan ta del av den. Vi behöver utbildas i vad de finns för risker, hur vi skyddar och sprider information vem som är vem på nätet och vad som är sant eller falskt.

Kristina Alexandersson, chef för Internet i skolan, arbetar på webbstjärnan.se. Kristina talade om integritet och hon berättade om sin son som inte ville dela saker med sin lärare. Det angick inte henne menade sonen utan den tillhörde hans personlig sfär, som han inte ville dela med vem som helst. Hon nämnde vidare att integritet är situationsberoende och oavsett är det viktigt att ta ställning. Tekniken påverkar integriteten, det handlar om lagring och kopiering, min statusuppdatering eller ett blogginlägg kan jag radera, men det kan vara sparat i ett cache-minne, någon kan länka till den eller spara den hos sig. Vad som är integritet för mig kanske inte är det för dig?  Jämför med hur vi är mot varandra på exempelvis en arbetsplats, några pratar mycket om sitt privatliv, andra inte alls. De viktiga är att vara medveten om att det vi uppdaterar kan spridas. Elever har rätt till utbildning i ämnet, men vad kan vi begära att elever delar med sig av? webbstjärnan.se tillhandahåller materiel om hur vi kan jobba vidare i frågan.

Mr Google himself, David Mothander, som arbetar på Googles kontor i Stockholm, berättade om fördelarna med att Google samlar in och lagrar data, om du exempelvis söker restaurang är du troligen intresserad av en restaurang nära där du befinner dig inte på andra sidan jorden. Den ENORMA mängd information som finns på Internet är svår att sortera i. Google vill stötta dig i detta. All samlad informationen på Internet 2010 var så stor att om den skulle tryckas i bokform skulle vi kunna stapla böcker mellan jorden och Neptunus 20 gånger. Det är inte lätt att själv söka ”fritt” i den kunskapsbanken.

Integritet i en digital kontext var något han lyfte fram och vi känner alla i hela världen genom sex stycken länkar, jag känner någon som känner någon osv. Via sex personer känner du världen och dessa sex personer är snart bara fyra. Han avslutade med att ställa frågan vem som lär barnen vad som är sant på nätet och vad som inte är sant. Då är vi återigen delvis tillbaka i källkritik och hur vi lär barn och unga detta.

Som avslut på dagen var det sex verksamma pedagoger som höll varsitt iginite talk. Barbro Holmgren var först ut. Hon är verksam slöjdlärare och ställde sig frågan om hon hängde ut sina elever på nätet genom att de fick publicera sitt arbete på olika sätt. Genom att eleverna fick visa upp sitt arbete berättar hon hur de (eleverna) ansträngde sig mer och hur de utvecklade ämnesspråk, vad de publicerade och hur de uttryckte sig. Hon pratade om att alla vill bli sedda och bekräftade och att det handlar mycket om att lyfta inte sänka. Det ska vara viktigt på riktigt!
Svaret på frågan om hon hänger ut sina elever är nej, det positiva överväger och arbetet med att medvetandegöra för eleverna vad de publicerar och i vilket syfte, tränar dem i nätetikett.

Jonas Bäckelin var nästa talar ut och han talade om att samla digitala identiteter. Han berättade om sitt arbete med eleverna där de publicerat på nätet och hur de fått svar från olika experter inom de områden de skrivit.

Ylva Pettersson har aktivt diskuterat hur det material hon och henne elever skapar på nätet kan användas av andra och att de tycker det är viktigt att andra kan ta del av vad de framställt. Genom diskussionerna om att dela eller ge bort lär de sig att respektera andra och upphovsrätt och de bygger sina beslut att dela och ge bort så att andra kan utveckla och bygga vidare. Vi behöver inte alla uppfinna från början utan vi kan tillsammans nå längre och längre.

Elever med neuropsykiatrska funktionsnedsättningar behöver ofta arbeta enskilt men kommer med hjälp av nätet ändå i kontakt med hela världen var en av sakerna Birgitta Wollin lyfte fram. Det de hade arbetat med på sin blogg kom som nummer två när eleverna gjorde googlesök, detta blev forum för många diskussioner bland hennes elever.

Andreas Skog var näste talare ut. Skolans demokratiska uppgift, att lära för livet och att träna eleverna att våga ta plats på den digitala arenan var det hans fem minuter handlade om. Vi ska undervisa eleverna i att säga nej till kränkningar oavsett om de sker på nätet eller på skolgården. Vi behöver kunskap i att förstå vad vi ska dela med varandra och vad vi ska behålla i den privata sfären. Han har en dröm om att skapa en värld där det inte spelar någon roll vad du har för hudfärg, kön eller etnicitet.

Christina Löving fick avsluta dagen med budskapet att vi måste lyfta in eleverna i diskussionen kring vad som ska publiceras på nätet, vad vi publicerar av andra och att vi frågar innan vi “lägger ut” bilder av personer.

Sammanfattningsvis
Det är inte vem som skrivit utan vad som skrivits som ska stå i fokus för diskussioner.  
Att få publicera sitt arbete och sin kunskapsutveckling och sina åsikter för en större publik än bara läraren ger fler möjligheter till positiv feedback. Då kan vi även stöta på motstånd, men det är en träningssak och något vi behöver arbeta med i skolan och träna eleverna i. Att kunna föra sakliga diskussioner, föra fram argument för och emot något utan att det blir personliga påhopp är en viktig förmåga både på webben och när vi möts “öga mot öga”. Kanske är det extra viktigt i skrivna diskussioner då vi inte kan tolka kroppsspråk och minspel till det som skrivs, att vi behöver känslor i diskussioner kan vara en orsak till att smilyes och ikoner blivit allt mer vanliga i samband med statusuppdateringar och publiceringar.

De positiva effekterna av att arbeta med Internet i skolan överväger de negativa aspekterna. Det är viktigt att källkritik och etik blir en naturlig del i undervisningen och arbetet med de digitala resurserna. Internet är en stor del av ungdomarnas liv, vardag och framtida yrkesroller, vi lärare och föräldrar behöver tillsammans med barn och unga vara en del av den arenan för att lära dem umgås, arbeta och utvecklas där och i sin digitala kompetens.





onsdag 20 november 2013

#digiskol del 3 och 4 min egen utveckling - skolutveckling - sharing is caring


Jag har läst bloggar som finns på blogghubben i det digitala skollyftet. Jag har kommenterat, inspirerats, förundrats och blivit grymt taggad att fortsätta. Twitter är en enorm resurs i kontaktskapandet och jag har hittat flera att samarbeta med i det digitala skollyftet.

Ni som läste förra inlägget jag skrev, om att guida eleverna på vägen och vikten av att arbeta med formativ bedömning, förstår säkert att detta är ett av mina mål i #digiskol. Ett annat mål är att använda fler digitala verktyg över lag i min undervisning, bland annat till formativ bedömning. På vägen har det även blivit att skapa en textbank med elevtexter. Det har bildats två Facebookgrupper som jag numera är med i, dessa är Digitala Skollyftet Formativ Bedömning och Digitala verktyg i svenskundervisningen. Helt fantastiskt underbart bra!

Dessa två grupper kommer främja mitt arbete med att hitta fler verktyg att använda i undervisningen och hur jag kan arbeta med formativ bedömning.

Dessutom samarbetar jag med mina kollegor på skolan och särskilt Sara, som är matte och no lärare.

Linda är en av de som inspirerat mig och hon är även en av de som jag hoppas kunna arbeta tillsammans med under kommande veckor.

Annika är även hon en stor inspiratör för mig just nu och tillsammans med henne och andra kollegor i det utvidgade kollegiet ska vi skapa en bank med elevtexter.

Så online-samarbetet är igång, i två grupper på Facebook och snart början på en textbank. Det roligast med allt det här är att jag lär mig nya saker hela tiden. Och, jag får hela tiden nya kollegor.

söndag 17 november 2013

Att guida på vägen

Igår var jag på Tedx här i Norrköping. Självaste John Hattie var där, tack till er som anordnade eventet, det var givande!

Jag har nu läst Helena Wallbergs blogginlägg om gårdagens event och håller med henne om mycket. Redan innan gårdagen och mötet med Hattie hade jag under ett par veckor funderat mer och mer kring bedömning och har även som mål i #digiskol att utveckla hur jag jobbar med bedömning. Det jag vill göra är att hitta metoder, digitala verktyg, som hjälper mig och mina elever framåt i utvecklingen och lärandet. Just nu provar några av mina elever att arbeta med gemensamma google docs när de skriver texter och på så sätt kan de ge varandra feedback kontinuerligt. En elev, som gick hem en dag med huvudvärk, sa sådär i förbifarten att han nog skulle fortsätta arbeta med texten tillsammans med klasskamraten via deras gemensamma dokument, men hemifrån istället. Jag kan med lätthet också bjudas in via länken  till deras dokument och följa deras arbete och ge feedback/feedforward. Det här fanns inte i min vildaste fantasi för två år sen. Jag är eld och lågor över möjligheterna och får begränsa mig själv, för det finns så mycket jag vill testa.

För att bli framgångsrik som lärare och skola visade Hattie en del av sin forskning igår. Du kan läsa Wallbergs blogg för att se en utförlig sammanfattning av de framgångsrika faktorer som Hattie beskrev. En del är formativ bedömning. Att ge tydliga mål var eleverna ska, att eleverna får se hur t.ex. en lyckad text ser ut. Att ge exempel till eleverna och visa dem hur de kan utveckla texterna de skriver är otroligt viktigt för att de ska utvecklas.
Om mina elever vet vad de ska träna på och vad målet med den träningen är så har de stora chanser att lyckas. Om jag sedan också ger dem feedback/feedforward på vägen så kommer det gå ännu bättre. Det behöver ju inte bara vara jag som ger feedback utan det kan vara klasskamrater, föräldrar och andra som hjälper eleverna att lyckas ännu mer.

När jag satt och tänkte på det här så dök Vasaloppet upp i tankarna. Tänk dig loppet, du startar och på vägen har du pauser, du får mat, blåbärssoppa, någon som hela tiden ropar och informerar dig om läget lite längre fram. Du får information om hur spåren ser ut, om du behöver byta valla på skidorna osv. Precis det behöver eleverna. Även om alla vet var de ska, till Mora, behöver de olika verktyg och hjälp längs vägen för att komma dit. Och de kommer dit vid olika tidpunkter. Eleverna behöver att vi lärare visar dem vägen, redan från början, att vi ger dem rätt verktyg för att lyckas. Vi ska tala om när de håller rätt kurs och hur de ska öka farten, hjälpa dem upp igen om de fallit och ge dem ny fart. Vi ska guida dem framåt och inte stå vid målet och vänta för att sedan tala om hur de borde ha gjort.

Om vi guidar eleverna längs vägen, om vi arbetar med formativ bedömning, om vi samarbetar i arbetslaget och tillsammans med eleverna så kanske, kanske kan alla känna sig som vinnare i slutändan.


måndag 4 november 2013

#digiskol mina kursmål och frågeställningar

Den här veckan ska jag formulera ett mål för mig. Det är den föreslagna uppgiften i kursen jag deltar i. Var vill jag? Hur kan jag bli bättre och utvecklas? Vad behöver jag och vad vill jag arbeta mer med och utvecklas inom?


Jag vill samarbeta mer med  kollegor och utveckla användandet av digitala verktyg i min undervisning.  Det kan vara att utveckla användandet av vår lärplattform, You tube, Facebook och digitala verktyg som underlättar för eleverna och för pedagogerna. Jag vill kunna vara ett stöd i det arbetet och utmana och stötta andra samtidigt som jag själv vill lära mig mycket mer. Jag vill lära mig tillsammans mer er andra. Tipsa mig gärna om verktyg som ni använder och hur ni använder dem, Jag undervisar i svenska i år 9. Jag vill även hitta smidiga vägar att gå för att ge feedback och feedforward till mina elever. Jag vill att mina elever ska känna att de utvecklas och att de använder sig av den respons jag ger.

Sammanfattat vill jag utveckla användandet av digitala verktyg för min egen del, för mina elevers del och för min skolas del.

Just nu använder jag mig till stor del av den lärplattform vi ska använda oss av på skolan. Det är via den eleverna får planeringar, arbetsbeskrivingar , länkar till texter, bilder och filmer, bedömningar (feedback och feedforward). Vi har även klassbloggar, har dock inte använt dem den här terminen än, och jag använder andra verktyg på webben för att skapa nyfikenhet och lust för eleverna.

Mitt mål med #digiskol blir att lära mig fler digitala verktyg och testa dem med mina elever.  Hur många jag hinner med får vi se...

onsdag 30 oktober 2013

Det digitala skollyftet

Nu börjar det digitala skollyftet. Jag följer med och utmanar mig själv tillsammans med många andra.

Första uppgiften är att presentera mig själv och ansluta min blogg till Digitala Skollyftets RSS-flöde, fattar inget men det löser sig. Jag kan ju börja med att presentera mig.

Jag är mamma.
Jag bor i Norrköping, men jag kommer från Köping. Från landet.
Jag har ett brinnande intresse för att utvecklas och samarbeta med kollegor, både på min skola, min kommun och i det utvidgade kollegiet.
Jag är intresserad av teknik men pedagogiken är utgångspunkten.
Jag är lärare i svenska.
Jag är vad vi på min skola kallar "TänkOmare". Jag är alltså med i en utvecklingsgrupp för att utveckla det pedagogiska arbetet med hjälp av digitala verktyg.
Jag arbetar på en 1-1 skola.
Jag har bloggat ett tag, något år, jag är inget proffs och jag kan ganska lite om bloggen som verktyg med taggar, kategorier, etiketter och allt vad det finns.
Jag tar tacksamt emot all hjälp och lär mig helst tillsammans med er andra!

måndag 28 oktober 2013

Studiedag på Ektorpsskolan

Idag har vi studiedag på Ektorpsskolan med olika workshops. De handlar bland annat om its learning, att blogga, interaktiva tavlor, digitala verktyg, iworks, Google och Youtube. Under förmiddagen får vi välja att gå på två olika workshops och lära oss mer om olika saker.

Jag har själv hållit i en workshop om att blogga och visat mina kollegor grunderna i bloggen, hur det fungerar och hur de kan komma igång med detta. Flera var i startgroparna för att starta klassbloggar och en kollega skapade snabbt en blogg i sitt ämne där eleverna kan läsa mer. Han delade den i klassernas Facebookgrupper också så att eleverna får glädje av det. Mycket bra tycker jag!



Vi delar och lär oss tillsammans, det är det allra bästa. SÅ många som kan så mycket och tillsammans kommer vi längre och längre.

Efter workshoppen om att blogga fick jag möjlighet att gå på en workshop om Notebook och Smartboard. Vi har på skolan några smartboards och jag har tillgång till en sådan interaktiv tavla i en av mina klasser. Jag kan använda programmet till den, Notebook, till alla mina genomgångar däremot. Det fungerar nästan som en Keynote eller Powerpoint. Jag lärde mig en hel del nytt, tack Gunnel! Och tack alla kollegor för en givande förmiddag.

söndag 13 oktober 2013

Att tro på att jag kan och hur behålls den tron?

Har ju två barn på sex och tre år och då blir det mycket barnfilmer. På senaste tiden när vi sett film har jag fastnat för vissa repliker eller budskap i filmerna och tänkt på dem kopplat till min undervisning. Det handlar om självförtroende, drömmar och självkänsla.

Vi ska ju i skolan som jag skrev i ett tidigare blogginlägg arbeta med att skapa nyfikenhet, kreativitet, lust och stärka elevernas självkänsla och hur gör jag det? Hur får jag alla elever att känna lust, att bli nyfikna, att vara kreativa? Jag tänker att jag säkert inte lyckas med att alla elever känner så inför varje arbetsområde eller arbetsmoment, men jag vill att de ska känna så så ofta som möjligt. Att stärka elevernas självförtroende däremot, det vill jag lyckas med i allt vi gör, det är så viktigt att eleverna vet vad de tränar på och hur de kan bli bättre och bättre på det. Att de känner att de behärskar det de ska göra, utifrån den nivå de är på.  I senaste filmen jag såg "Flygplan", var huvudkaraktären en förebild för att han vågade göra något han inte var skapad att göra. Han trodde på sig själv och lyckades. De andra flygplanen talade om för honom att han var en förebild för dem, de var också plan som ville klara av sådant som de inte var byggda för. Huvudkaraktären hade nämligen precis vunnit en tävling och han var inget tävlingsplan. Men, budskapet, att våga göra det som är skrämmande och det andra inte tror man klarar av, stärker en. Vi kan klara så mycket mer än det som vi själva och andra tror bara någon hjälper oss att tro det och bara vi själva vågar tro att vi kan.  

I filmen "Delfinen i det stora havet" (tror den heter så) följer Daniel, huvudkaraktären, sina drömmar och ger inte upp. Jag tror att mina elever ger upp ibland för de är rädda att misslyckas, de vågar inte tro att de kan. Då är det min uppgift att vägleda dem, att lägga undervisningen på rätt nivå så att de vågar och vill.

Vi är inte stöpta i samma form utan vi är olika och skolan har till uppgift att utveckla alla oavsett vilken bakgrund eleverna har. Vi ska ta tillvara på eleverna och se alla, och se allas olikheter för hur det än är så finns det guldkorn i oss alla. Det gäller för oss i skolan att se dem och låta guldkornen komma fram och utvecklas.

Det är okej att misslyckas, och misslyckas igen för vi lär av våra misstag och vi utvecklas. Som flygplanet i filmen "Flygplan", även om han inte var avsedd för att tävla utan "bara var ett spridningsplan" så vann han. Och Daniel i filmen"Delfinen och det stora havet", som aldrig gav upp sin egen dröm. I skolan måste eleverna få chansen att träna, träna och träna. De måste få veta att det är okej att misslyckas och att det bland annat är så vi lär oss. 

När barn är små, som mina är tre och sex år gamla har de en inställning till att de klarar allt. De är bäst på väldigt mycket. De är superhjältar som kan själva, som testar och vågar. Hur kan skolan och samhället bevara den här inställningen? Den verkar försvinna någonstans på vägen.... Mina barn tycker att de är bäst på väldigt mycket - jag hoppas att de fortsätter att tycka det, för alltid!



lördag 5 oktober 2013

Att se och hjälpa

Idag har jag varit på bio med min familj. Jag fick med mig flera upplevelser därifrån, tänkvärda upplevelser, saker att fundera på.

Jag tror på att varje människa försöker göra sitt bästa, utifrån de förutsättningar varje människa har. Ibland är det lättare att tro på det och ibland är det svårare. Som den här händelsen; jag sitter på bion, rad två, våra två barn sitter mellan mig och min man. På första raden sitter några personer. När filmen börjar, hög volym, snabba klipp, fartfyllt, så börjar tre barn på första raden att skrika och gråta. Jag tänker att de snart tystnar och fortsätter titta på filmen. Efter en stund hör jag en man några rader bakom mig som hyschar åt barnen. Jag vänder mig om och tänker att han  kanske borde gått på något annat än en barnfilm om han vill sitta i en tyst biosalong. De tre barnen fortsätter gråta och skrika och det blir nästintill hysteriskt. Jag ser efter och det verkar inte som att det sitter någon vuxen bredvid. En man bakom dem pratar vänligt med barnen och de lugnar sig något en stund, innan gråten tar fart igen. Mannen bakom hyschar igen och frågar ilsket om inte barnen kan gå ut.
Jag blir illa berörd av mannen bakom och min man hoppar över stolarna framför, går fram till barnen och frågar hur det är. Det visar sig att barnens mamma gått ut för att köpa popcorn till dem. Min man tar barnen i hand och går ut till mamman, hon tackar för att han kommer ut med dem innan han går in igen. Efter en stund kommer barnen och mamman tillbaka och de är lugna och säger inte ett knyst under hela filmen.

Den här händelsen får mig att tänka på två saker, dels de här barnen som blev rädda, kanske av det plötsliga ljudet och händelser i filmen, kanske av att deras mamma inte var där när filmen började och dels mannen bakom som hyschade barnen och bad någon ta med dem ut. Att barnen grät och skrek hade sina orsaker, och det löste sig med hjälp av min man och han om satt bakom barnen. Det gick bra, barnen blev lugna och kände sig säkert trygga igen, när de fick hjälp till sin mamma. Att mannen bakom hyschade och bad någon ta med dem ut hade säkert också sina orsaker, han såg kanske inte att det var tre ensamma barn på första raden som skrek, han hörde kanske inte att de var jätteledsna, nästan hysteriska. Han kanske sett fram emot den här filmen väldigt länge, han kanske ville se inledningen i filmen utan att bli störd.

Det jag tänkte på var bland annat att hjälpa andra är så viktigt, att se andras behov och hjälpa till om vi kan. Det är så viktigt! I det här läget var det tydligt vad barnen behövde, de var ledsna och grät. Det var enkelt att hjälpa, men det är det ju inte alltid. Det vi kan göra är att fråga och se varandra utan att döma och utan att dra förhastade slutsatser.


onsdag 2 oktober 2013

Med rätt verktyg, karta och kompass


Redan vecka 40... Hur ska vi hinna allt.... Hur ska jag hinna undervisa om allt...

Säkert tankar som finns hos fler än mig!? 

Båten, symbolen för livet, som jag skrev om i ett tidigare blogginlägg gör sig påmind. Utrusta eleverna med rätt verktyg, rätt kompass och lär dem hitta på kartan, få dem att tro på sig själva och lita på och utveckla sina förmågor. Det är det jag vill arbeta med, nu, sista året med mina fina 9or. Vi kan arbeta med karta och kompass. 

Jag vill stimulera elevernas kreativitet, nyfikenhet och självförtroende och få eleverna att vilja pröva egna idéer och lösa problem, men får det tillräckligt med utrymme i mitt klassrum? Får det tillräckligt med utrymme i alla de klassrum eleverna befinner sig i? Att stimulera kreativitet, nyfikenhet och självförtroende, att få eleverna att vilja pröva egna idéer och lösa problem är allas vår uppgift, alla vi som arbetar i skolan. Vi ska arbeta med att låta eleverna ta initiativ och ansvar. Vi, alla, i skolan är ansvariga för det här. Det står i kapitel 1 i vår läroplan. Min fråga blir hur gör du? Och hur gör jag?
Jag vill få eleverna intresserade av sin egen utveckling och inlärning, som lärare och som mentor.
Jag undervisar "bara" i svenska och enligt mig kan jag och mina elever arbeta med lite vad som helst på lektionerna. Vi behöver arbeta med vissa ämnesspecifika saker som till exempel skönlitteratur, men för övrigt kan ju lektionerna vara väldigt varierande. Jag kan och vill och ska arbeta med att skapa lust, kreativitet, nyfikenhet. Jag vill att eleverna har en fungerande kompass, en välritad karta och att de utvecklat sina förmågor så mycket de kan och att jag om sju veckor känner att jag och mina elever inte har hunnit med allt utan att vi har tränat, skapat kreativitet, lust, varit nyfikna, tagit initiativ och ansvar och stärkt självförtroenden.  Att eleverna är ännu bättre rustade för framtiden - det är det viktigaste. 

torsdag 13 juni 2013

Avslutning


Fick fina blommor idag av en elev. Blev så glad! Fick även ett brev, blev rörd till tårar! Har svårt att förstå att jag når fram på ett sådant sätt till elever. Det har varit mycket prat om Jante och att han ska ut. Släppa Jantelagen är svårare än jag trodde, när jag läste elevens brev blev jag berörd, glad, stolt och tänkte långt där inne -men inte har väl jag..... 

söndag 9 juni 2013

Norgeresan med Comeniusprojektet

Jag har träffat "superwoman". Hon bor i Norge och hon kan allt. Jag träffade henne bara en kort stund, men det räckte för att inse att hon kan allt. Hon är en förebild och förebilder är viktiga, för alla, för mig och för våra ungdomar som jag arbetar med.

Vi var förra veckan i Norge med Comeniusprojektet som skolan deltar i. Det var jag och min kollega Hilda som reste dit med tre av våra elever. Förutom Sverige och Norge deltar även Spanien, Frankrike, Tyskland och Turkiet i det två år långa projektet som heter SCOPE (Sharing and Conserving Our Patrimony in Euorpe). Resan till Norge var den tredje i ordningen och temat den här gången var miljö och klimat. Det handlade både om vår närmiljö och hur vi upplever den samt om vad vi behöver förändra för att kunna fortsätta njuta av naturen runt omkring oss. Projektet är viktigt för ungdomarna, det är viktigt att lära sig om andra, att se saker ur andras och andra perspektiv och lära känna olika slags kulturer och människor. Det är mötena med andra som formar oss, som får oss att växa. Det är livet.



Dagarna i Norge var underbara, vi fick se den norska naturen på nära håll bland annat genom att segla, vandra och fiska. Det var fantastiskt, men det bästa var att se våra ungdomar. Från sex olika länder samarbetade de, pratade, bodde hos varandra, umgicks och vänskapsband knöts. Det är så härligt att se att även om de inte kunde perfekt eller ens ganska bra engelska så kommunicerade de med varandra. Våra svenska ungdomar pratade både svenska, engelska och lite spanska. De lärde sig om olikheter och likheter mellan länderna och i våra olika kulturer och som en av eleverna sa på hemvägen "Vi lärde oss också om hur de tänker kring klimat och miljöfrågor". Det var ju temat med den här resan och jag och min kollega sträcker på oss och är stolta över våra elever. Jag är så glad för dessa ungdomar att de får vara med om resor som de här vi gör med Comenius. Att de fick träffa "superwoman", att jag fick träffa flera personer som berikat mitt liv, är något jag och förhoppningsvis eleverna också kommer att bära med sig resten av livet.



 Något att ta med sig på vägen i livet: Vi besökte Norges första kyrka och där berättade guiden att i Norge på altaret i kyrkan står alltid en båt. Båten symboliserar livet. Ibland är det stormiga vatten att färdas över och ibland är det lugna. Det är så livet är och att utrustas med kompass och karta, rätt verktyg och en stark tro är något vår skola hjälper till med.


fredag 31 maj 2013

Sociala medier i klassrummet - hur gör jag?

Jag läste Micke Krings blogg och plötsligt kom det här inlägget att bli färdigt. Det har legat på väntan ända sedan jag var på SETT13, men jag har inte riktigt fått till det. Det handlar om att tillåta användandet av sociala medier, eller andra digitala verktyg för eleverna i klassrummet. Hur gör vi? Vad är tillåtet? Hur ska eleverna få/kunna använda sociala medier eller/och digitala verktyg i skolan? Jag har tänkt på det här länge, hur ska jag göra med ex. Facebook i klassrummet?

Vi bestämde att alla klasser skulle ha en varsin sluten Facebookgrupp samtidigt som en-en infördes. Det här med Facebookgrupper för klasser startade tidigare på skolan, jag var med och startade en när jag släppte min gamla nia för två år sedan. De ville hålla kontakten med varandra och med oss mentorer och därav Fb-gruppen. Jag vet att andra har gjort på liknande sätt. Men tillbaka till sociala medier i klassrummen, Facebook blev helt plötsligt där eleverna befann sig under lektionstiden. De var/är ständigt inloggade, precis som jag. Vi kan kommunicera hela tiden via Facebook, jag kan gå in och skriva i klassgruppen och vägleda eleverna framåt. De elever som gärna sitter i grupprum ibland, eller går till speciallärare eller sitter och jobbar på andra ställen kan jag nå, enkelt - via Facebook. Jag tycker det är fantastiskt. Det här fungerar bra, så länge jag inte förbjuder och blockerar. Jag försöker ha en öppen dialog med mina elever och pratar om hur viktigt det är att vi arbetar med verkliga verktyg. Att vi rör oss i verkligheten även i skolan, att jag litar på att de kan hantera Facebook under lektionstid. Vi pratar om hur vi uttrycker oss i sociala medier och hur vi uttrycker oss irl.

Vid ett tillfälle, när jag såg att ingen i klassen läst det jag skrivit i klassgruppen, frågade jag varför. Var de inte inloggade? Svaret jag fick var att de inte fick vara på Facebook under lektionstid, för andra lärare. Det var förbjudet, sa de. Vi hade diskussionen igen, om frihet under ansvar, om möjligheten till att kommunicera med varandra på fler än ett sätt, om förbud och blockeringar och om att vara i verkligheten. Vi pratade om och pratat ofta om att det måste vara på riktigt det vi gör i skolan. Det ska vara viktigt på riktigt som Micke Kring skriver. Även för oss vuxna. Jag känner att jag har nytta av Facebook och andra sociala medier och digitala verktyg i min undervisning. Eleverna har nytta av Facebook i klassrummet och utanför klassrummet och nästa läsår hoppas jag att Facebook kommer vara ett av verktygen fler använder sig av för kommunikation i och utanför klassrummet tillsammans med eleverna.

söndag 26 maj 2013

När du väntar

I veckan satt jag och väntade på min tur. Jag väntade och väntade. Till slut fick jag reda på att jag satt på fel plats och väntade. Jag satte mig på en annan plats och fick fortfarande vänta. Till slut, efter en hel del frustration, suckande och tittande på klockan var det min tur. Tio minuter senare var jag på väg hem igen. Då hade det gått en timme sedan jag kom dit. Att vänta är tråkigt, att vänta gör mig frustrerad, att vänta är irriterande. När jag väntar försöker jag sysselsätta mig med något annat så att tiden ska gå fortare.




Under tiden jag väntade började jag att tänka på hur eleverna får vänta, ofta får de vänta när de behöver hjälp, eller när de gjort klart en uppgift och inte vet vad de ska göra, eller så kan de få vänta på att andra i klassen ska bli klara. Eleverna får vänta och jag kan ju bara tänka mig hur jag själv skulle reagera på allt väntande som kan bli under en dag. Så klart att de gör annat under tiden de väntar, kollar på nätet, spelar, läser bloggar osv.

TänkOmgruppen med elever hade träff i förra veckan. Det är en grupp där eleverna får vara med och påverka och komma med förslag på hur undervisningen kan förbättras med hjälp av digitala verktyg. Inför mötet läste jag igenom anteckningarna från förra mötet och ett förslag där från en elev var att använda mer chat i klassrummen. Eleven menade att genom att chatta i klassrummet så skulle de kunna hjälpa varandra framåt i arbetet. Det skulle inte bara vara tidssparande utan det skulle även ge ett lugnare klimat i klassrummet ansåg eleven. De skulle inte behöva ropa till varandra kors och tvärs. Eleverna skulle också kunna fråga läraren om hjälp via chat. Det skulle givetvis inte vara det enda sättet att få hjälp eller att kommunicera, men det skulle kanske hjälpa, förbättra och spara tid. Alltså att eleverna inte behövde vänta.

Jag försöker få mina elever att använda klassgrupperna på Facebook till att hjälpa varandra, kommunicera med varandra och ställa frågor till mig och varandra. En del av eleverna sitter och väntar på hjälp tills jag kommer, en del elever frågar en kompis och en del elever går vidare och jobbar med något annat tills jag kan komma. Eleverna har ofta många olika program öppna på datorn, det är Skype, Facebook, ask.fm, kick och allt vad de heter. Det jag vill är att eleverna använder dessa verktyg till undervisningen, till att komma vidare i utvecklingen, i lärandet. Det får bli min utmaning inför nästa läsår.

Vad jag vill komma fram till är att den tid du väntar är också värdefull tid att utnyttja. Elever kan hjälpa varandra, jag kan svara på frågor på fler än ett sätt, irl, på Fb, i andra digitala verktyg. Det här ska vi utveckla tillsammans.



måndag 20 maj 2013

Sol i sinne

En regnig dag som idag får mig att längta tillbaka till Spanien där jag var med min familj för en kort tid sen. Jag längtar efter solen och värmen, efter att gå i korta shorts och tunt linne, efter att barnen inte behöver fundera efter var gummistövlar eller regnjacka är när de ska gå ut och leka, efter en bekymmerfri vardag.

Tro nu inte att jag har många bekymmer i min vardag här hemma för det har jag inte. Det är bara känslan jag saknar. Så började jag fundera på det här med sol, hur kommer det sig att jag tycker saker är lättare när det är sol? Det kanske är känslan som är nyckeln. Barnen verkar lika glada där de skuttar i vattenpölar. Det är säkert känslan som saknas hos mig idag... Tankarna fortsatte och vandrade in på slutet av min arbetsvecka då jag som vanligt avslutade sista lektionen i min egen mentorsklass med att lyssna på "fredagsmys" (från reklamen för OLW) och jag kände då som vanligt, glädje. Varje fredag 15.20 lyssnar vi på samma reklamlåt, "Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys ...", jag vet att det inte bara är jag som njuter när vi trycker igång låten på smartboarden. I fredags njöt jag för att veckan var slut och jag hade en hel helg med familj och vänner framför mig, jag njöt för att mina elever såg glada ut och önskade mig och varandra trevlig helg, jag njöt för att jag nöjd med mig själv den här veckan, jag njöt för att sista lektionen hade varit väldigt lyckad för mig och för eleverna. Jag njöt av fler anledningar, men det jag vill komma till är solen eller känslan. Jag hade känslan då, jag var glad, det var en bra dag, en bra lektion. Den känslan kan jag plocka fram i stunder då tålamodet tryter, då jag inte är lika positiv, då jag tvivlar, då det regnar.

Lektionen inleddes dock inte lika bra. Klassen har idrott timmen innan och många kommer ofta för sent till svenskan.  Idrottstjejer- och killar som masar sig tillbaka till skolan från sporthallen för att sitta still en timme till.  Tio minuter in på lektionen var i alla fall alla mina mentorselever på plats och jag hade talat om vad lektionens syfte var, uppmanat dem att hjälpa varandra, att be mig om respons på skrivuppgiften som handlade om att analysera bilder kopplade till klimat/miljö och argumentera för en bättre miljö eller/och ett bättre klimat. Eleverna arbetade, de bad om hjälp av varandra och av mig, de utmanade sig själv att komma vidare, att utveckla sitt språk och de lärde sig nya sätt att komma vidare i sin egen utveckling.

När jag i slutet av lektionen spelade "vår" låt satt eleverna fortfarande och jobbade, de hade inte plockat ihop, de tittade upp och suckade lite, log snett åt mig som envisas att spela "fredagsmys" och några tog sina datorer önskade trevlig helg och gick hem medan andra satt kvar och arbetade vidare med olika uppgifter en timme till. Det är en timme som jag och min kollega  erbjuder eleverna att stanna kvar i skolan för att arbeta med uppgifter. Som en frivillig läxläsning. Ett antal elever stannar varje fredag och jobbar för att lära sig mer. Vissa elever blir rekommenderade att komma för att få en extra genomgång, få hjälp att träna på något osv. Det är en bra timme och den uppskattas av elever och föräldrar.

Hur som helst fanns känslan av glädje där hela vägen och den följde mig hela vägen hem och har stannat hos mig hela helgen. Innan jag går till jobbet i morgon ska jag plocka fram den känslan och oavsett om det regnar ska jag stråla som solen.







söndag 28 april 2013

När vi hittar ett flow

I fredags hade jag otroligt bra lektioner med mina klasser. Vi tränade den kommunikativa förmågan i mina klasser, som är 8:or. De fick först diskutera vad som är viktigt när man talar och lyssnar och sedan fick de en övning som jag kallar fritt flöde då tanken är att de i par växelvis tränar att tala och att lyssna. En elev i paret får ett givet ämne/påstående att tala om i en minut och sedan byter de. Eleverna tyckte det var lättare att lyssna än att tala om de påstående/ämnen jag gav. Alla elever talade och lyssnade, alla elever i klassrummet engagerade sig i uppgiften. Jag kunde fokusera på att lyssna på dem och kunde direkt ge feedback till alla elever. 

 Den andra övningen handlade om att diskutera muntligt och skriftligt kring fem olika påståenden och avgöra om de är sanna eller falska. Till dessa påståenden fanns frågor som kunde vara till hjälp i arbetet. Vi arbetar just nu med klimat och miljö i ett ämnesövergripande arbete med NO, SO, Eng, Hkk och svenska. Den här uppgiften fick de arbeta med på egen hand eller tillsammans, men varje elev fick även i uppgift att på egen hand skriva en resonerande, argumenterande text kring varje påstående. Det här håller de fortfarande på med och det ska bli intressant att läsa deras texter och lyssna på deras resonemang nästa lektion. 

 Det som var så bra enligt mig var att det pågick aktivitet i klassrummet, eleverna visste vad de skulle göra i och med att vi i början av lektionen talat om vad det var vi skulle träna på. Det fanns ett fokus, eleverna kom in i ett flow. 

Jag tror på att varje lektion prata om vad vi gör och vad lektionens syfet är hjälper eleverna att hitta fokus och flow. Om eleverna vet vad som krävs av dem så måste det väl vara lättare att arbeta och komma framåt? Till det så kommer också vikten av att veta hur långt jag som lärare har sett att eleven kommit i sin kunskapsutveckling. Jag måste ha gett eleven feedback tidigare så att eleven vet vad den ska fortsätta träna och utveckla och hur det ska utvecklas. 

Kommande vecka ska jag fortsätta att varje lektion tydliggöra vad det är vi tränar på, vad eleven kan utveckla och hur eleven kan göra för att utveckla det. Jag börjar direkt imorgon 8.10. Då ska eleverna få ta ställning och träna på att uttrycka sina åsikter, tankar och funderingar. De ska få träna på att lyssna på varandra och på att kunna fortsätta samtala genom att ställa frågor, komma med egna åsikter och genom att argumentera för sina åsikter och koppla det till vad andra tycker. Jag ser fram emot morgondagen! 

torsdag 25 april 2013

"Nu glömmer vi Jantelagen"

Rubriken på det här blogginlägget är samma som temat på tisdagens teachmeet här i Norrköping. Jag och fler av mina kollegor från Ektorpsskolan var där. Kollegor från andra skolor var också där och även kollegor från det utvidgade kollegiet var med via Twitter. Det var roligt, det var lärorikt och framförallt: det gav mig mycket. Jag pratade om det flippade klassrummet och berättade om hur långt jag kommit med det. För er som inte vet vad det flippade klassrummet är kan jag verkligen rekommendera att gå med i Facebook-gruppen "Flippa klassrummet" och läsa på Karin Brånebäcks blogg.

Det flippade klassrummet skiljer sig från det traditionella klassrummet. En av skillnaderna är att man vänder på läxan. Istället för att eleverna ska arbeta klart med uppgifterna hemma får de genomgången hemma. Ofta är genomgången i form av en film, men det kan även vara en text eller något annat. I skolan arbetar läraren sedan tillsammans med eleverna med arbetsuppgifter och läraren får på så sätt vara med där hen behövs bäst.

Anledningen till att jag har börjat flippa är bland annat tiden som jag sparar. En genomgång som i klassrummet tar nästan en hel lektion tar i filmen bara 10 minuter. Jag får även större möjlighet att vägleda och stötta mina elever där jag behövs som bäst. Jag får lyssna på hur de tänker och kan ge direkt feedback till eleverna i klassrummet. Det känns som att jag har mer tid med varje elev face to face.



Efter teachmeet i tisdags fick jag positiv respons från kollegor på min skola och från kollegor som arbetar på andra skolor.  Jag har fått mail där min presentations eftersöks. Det är roligt att få beröm och jag förstår ännu bättre vikten av att ge mina elever beröm. Att kunna ge mer beröm i direkt anslutning till när det händer  är ju också något jag upplever som lättare då jag är närvarande när de arbetar med uppgifterna.  Alltså tack vara att jag flippar. Nu flippar jag inte hela tiden utan har bara smygstartat lite, men jag vill fortsätta med det och den mentala flippen har infunnit sig hos mig.

Tolv talare var vi som berättade om olika minnen eller saker från vår undervisning, som vi tycker är bra. Alla som talade var stolta över det de sa och det de uttryckte. Temat för kväller var "Nu glömmer vi Jante" och det är ett viktigt tema anser jag, något vi även arbetat med på skolan i våra lärgrupper. Varför ska vi vara så rädda att tala om när vi tycker att vi göra bra saker? Jag gör bra saker och jag är inte rädd för att tala om det längre, jag tar gärna diskussionen med de som tycker annorlunda, kanske jag lär mig något nytt och kanske lär jag andra något nytt.
Jag hoppas på fler tillfällen som detta, då vi kan lära av varandra, dela erfarenheter och få tala om att vi faktiskt gör ett bra jobb!



lördag 20 april 2013

Var inte rädd - och om SETT2013

"Var inte rädd, jag går bredvid dig, kom ta min hand jag håller i dig..." Det är den första textraden i  Kärleksvisan med  Sarah Dawn Finer och det var den sången som Micke Gunnarsson avslutade sin föreläsning "Ständig förändring, mod och digitala medier" i onsdags på SETT2013.  Den textraden säger så mycket om att vi borde/måste/ska/vill samarbeta, att vi tillsammans blir bättre, att vi tillsammans kan komma ännu längre.

I skolan händer det ständigt nya saker.  I den dagliga verksamheten med elever, kollegor, lektioner och planeringstid blir det inte ofta som man har tänkt sig från början. Det tar nya vändningar och jag lär mig ständigt något nytt. Men det är inte bara det vardagliga som förändras utan även annat,  vi lärare får nya läroplaner, nya direktiv, nya dokument att skriva, nya metoder att arbeta efter och nya verktyg att arbeta med. Skolan förändras och det beror på flera delar som jag inte tänker gå in på här, det är en helt annan diskussion och hör hemma i ett helt annat blogginlägg som kanske kommer.

Förändring skrämmer många människor och inte minst lärare. Att införa 1-1 var ett stort steg och skapar många problem, tyckte en del på skolan. Att införa 1-1 var på tiden och skapar så många fler möjligheter, tänkte jag och fler med mig. Jag tror att den största anledningen till att flera av kollegorna tycker att 1-1 är problem och skapar svårigheter och att det är de negativa  handlar om rädsla. Rädsla för tekniken. Men det handlar ju inte om tekniken utan att komma längre i pedagogiken med hjälp av fler bra verktyg.


Som digital reseledare, eller tänkomare som jag kallas på skolan kan jag ge förslag och tips på hur datorn och digitala verktyg kan användas. Jag kan konkretisera Ruben Puenteduras samr modell, jag kan visa, tipsa, inspirera och vägleda. Jag och många andra! För vi är fler på skolan, men det slutar ju inte där och här kommer jag till något viktigt. Det slutar inte där, det finns ett utvidgat kollegie på Twitter och på Facebook i olika grupper. Där får jag inspiration, där får jag svar på frågor, där får jag stöd och uppmuntran, bekräftelse. Det är fantastiskt och jag är glad att jag äntligen hittat dit.

Vi kan inte sitta på våra kammare längre och uppfinna hjulet om och om igen, vi måste kasta bort Jante och våga kasta oss ut. Vi får vara rädda,  vi får chansa, vi får be om hjälp, för hjälp kommer och den kommer direkt på Twitter, på Facebook och på jobbet i mitt arbetslagsrum, i personalrummet och i caféet. (Inte nödvändigtvis i den ordningen.)


Alla kan dela med sig, alla kan lära av någon annan, ingen kan allt och alla kan lära om. Som Ylva Pettersson sa på sin föreläsning "Socialt entreprenörskap och modernt lärande" i onsdags på SETT2013  "Det lilla kan bli det stora om man delar, jag tänker att det måste vi så när vi delar då händer det!" Jag tror det var så hon sa, i alla fall var det min tolkning och också min åsikt. Ylva pratade också om att hon arbetar med Wikipedia i undervisningen och att hennes elever skriver direkt där. Då stannar det inte bara vid att dela utan de ger bort presenter till hela världen. De skapar något som finns kvar för andra att använda och fortsätta arbeta med. Det var en mycket inspirerande föreläsning.

En annan fantastisk föreläsning jag var på var Daniel Barkers, som handlade om flipped classroom. Att vända på undervisningen och ge läxa i form av t.ex. en film för att förbereda eleverna till lektionen. Det handlar om att eleverna tar till sig genomgången hemma så att tid frigörs när eleverna är i skolan. Då kan jag som lärare ägna mig åt att vägleda eleverna på lektionerna och jag får även mer tid till att arbeta med formativ bedömning. Jag har provat och är frälst redan. Jag kommer även att prata om detta på teachmeet i Norrköping den 23/4  (#teachmeetnkpg) Kom och lyssna om du kan!

Jag avslutar med ett citat från Micke Gunnarssons föreläsning som är väldigt talande:

"Lever du dagen eller överlever du den?"

söndag 14 april 2013

Att inte ge upp

Efter att ha läst Karin Brånebäcks blogginlägg , har jag funderat en del.

Vad är det som driver mig? Vad är det som driver mig att fortsätta? Svaret blir gång på gång eleverna och att jag vill vara en del av utvecklingen. Skolan är nästan densamma som när jag själv gick där och något måste hända. Jag vill vara en av dem som får det att hända och det är jag just nu. Just nu är jag en av de lärare som flyttar fokus, som hittar nya vägar att gå, som ändrar arbetssätt och som tänker om. Det är så otroligt spännande och utvecklande för mig att göra det här. Jag lär mig ständigt nya saker och får chansen att lära och visa andra, mina kollegor, nya saker. Men hur det än är så är det många som bara låter allt rulla på i sina gamla trygga banor. På våren i 8an jobbar vi med.... Och kommentarer som "Det du inte hunnit till påsk, det kommer du heller inte hinna med." duggar tätt såhär års. Alla verkar stressade och betygsfokuserade.

Man verkar vara ute efter att göra saker för eleverna, se till att de blir klara med alla uppgifter och ha på fötterna till betygssättningen. Jag säger inte att det är fel. Jag ställer mig bara frågande till vad jag vill att  mina elever ska få med sig för kunskaper. Jag vill att mina elever lär sig att ta ansvar för sig själv, att de själva är huvudpersoner i sina liv, att de ska göra för sin egen skull och inte för min. Ibland känner jag att jag lyckas med det och ibland inte, som i fredags.

Sista lektionen i fredags hade vi en diskussion om satsdelar i en av mina 8or. Efter lektionen var det två elever som sa ungefär: -Ursäkta Sara för att jag inte var bättre idag. De har lärt sig om satsdelar för min skull, troligen även till viss del för sin del också men ändå, jag känner min mindre lyckad och lite sorgsen. Bara att ta nya tag nu när vi ska arbeta med klimat och miljö och förmågan att kommunicera på olika sätt.


Många kollegor frågar också var jag hittar allt, var jag får inspiration från och hur det kommer sig att jag kan så mycket. Jag svarar alltid att jag läser olika bloggar, Twitter och deltar i flera Facebookgrupper. Där hittar jag inspiration, stöd, får hjälp, tips, idéer. Där finns det fler som jag.


måndag 25 mars 2013

Att flytta fokus

Efter dagens tänkom-dag, en studiedag tillsammans med Djäkneparken, så tror jag att många kollegor har flyttat fokus från att till största del fokusera på teknik till att börja handla om pedagogik. När vi införde datorer till alla elever visste vi att det inte skulle bli lätt. Och det har det heller inte alltid varit. MEN har det varit svårare än innan? Mitt svar är nej, mitt arbete har utvecklats något enormt sedan vi började med TänkOm och vidareutvecklats i och med att alla mina elever nu har varsin dator.

När Gabbe slängde datorn i golvet idag för att poängtera att det inte handlar om teknik utan om pedagogik log jag och inom mig brast ett asgarv ut. Det är ju precis så, det handlar inte om teknik. Tekniken möjliggör mycket, men den är inte avgörande, det handlar om att flytta fokus. Att tänka om och att våga ge sig ut.

På förmiddagen deltog jag i en workshop som handlade om det flippade klassrummet och det var Katarina Lycken Rüter som höll i den. Inom mig sken solen, jag har ju så smått börjat flippa själv och fått mycket positiv respons från mina elever. Jag har lång väg att gå och mycket att lära och dagens workshop gav mig mycket. Jag som många andra behöver input för att komma vidare, för att gå framåt, för att fortsätta våga och för att inte ge mig. Det var så underbart att sitta och lyssna på Katarina som jag prenumererar på på Youtube, följer på Twitter och är med i samma Facebook grupper. Fantastiskt!

Eftermiddagen handlade om att lyfta språket och då presenterades många digitala verktyg. De flesta hade jag testat tidigare och flera av dem tillsammans med eleverna. Även eftermiddagen var givande och jag lämnade Djäkneparken med ett leende på läpparna. Erfarenheter rikare och med fler kollegor som nu fått en liten smak av det jag sedan vi började gå Tänkom brunnit för och fortfarande brinner för. Nämligen att flytta fokus, att komma vidare, att utvecklas och utveckla pedagogiken.

onsdag 13 mars 2013

En dag med Tänk Om

Jag och en kollega har "snikat in" oss på gymnasiernas studiedag i TänkOms regi. :) Vi ska ha en egen studiedag med workshops längre fram i mars, men idag har gymnasierna studiedag och vi har turen att få möjligheten att vara med.

Jag ska delta i två workshops, just nu handlar det om bloggar i undervisningen och på eftermiddagen ska jag få lära mig om spelifierat och spelbaserat lärande.

Kommunen har det senaste året satsat på 1-1, många skolor har alltså en dator per elev, och vi har på skolan jag arbetar dessutom fått flera smartboards, kanoner och interaktiva tavlor. I salen jag sitter nu finns en kanon, en whiteboard och en overhead. Säkert ser det likadant ut på flera ställen, på min skola gör det i alla fall det. Men något är på gång, det händer saker, skolan utvecklas och det handlar inte bara om att skolan blir mer digitalt utrustad utan också om att pedagogiken utvecklas. Som just nu, när jag sitter och funderar på hur vi ska använda bloggen i undervisningen.


torsdag 21 februari 2013

På landet

Det här passar nog bättre som tweet men min telefon har ju inget nät här på landet. Så, det fick bli föräldrarnas sega sega dator, ansluten via telefonjacket.....
Frustrerad är jag, det kan ju int eneka till. Van som jag är att vara uppkopplad dygnet runt och kunna följa diverse facebook-grupper, mina favorittwittrare, läsa de bloggar jag följer osv. Men allt detta som jag göra på nätet, eller nästan allt, är ju förknippat med mitt yrke -läraryrket. Och jag är en lärare som vill, jag vill utvecklas, jag vill att undervisningen utvecklas att skolan utvecklas och att mina elever ska få det bästa av de tre år de är på min skola. För att komma tillbaka på spåret igen så kanske det är bra att jag inte är uppkopplad just nu, jag är ju trots allt ledig så jag borde bara fokusera på att vara med barnen och ta det lugnt och njuta av ledigheten. Sen blir det ju mycket intressant läsning för mig när jag återvänder till civilisationen och åter blir uppkopplad. En annan fördel kan ju även vara att...nej jag kommer inte på nåt mer. Jag vill vara uppkopplad och kunna välja själv om jag inte vill vara det, jag vill själv kunna stänga locket till datorn, ipaden eller telefonen och tänka att nu får det där vänta till sen. Här ute i ödemarken väljer jag ju inte och jag tror det är då och endast då som jag blir frustrerad att jag inte kan följa med i diskussionerna som just nu pågår.... Och nu ringer det visst så jag måste koppla ner datorn för annars går det ju inte att prata i telefonen....
Dags att sporta vidare på sportlovet!

tisdag 19 februari 2013

Check

Listan


Det som är klart
Rättat elevarbeten tre av fyra klasser check.
Rättat NP första delen check.
Pratat och diskuterat med kollegor på jobbet check.
Diskuterat och resonerat med kollegor på facebook check.
Hjälpt en kollega i mitt utvidgade kollegium check.
Druckit hinkvis med kaffe check.
Börjat med maten hemma check.
Skrivit en packlista till i morgon check.
Skrivit en lista till jobbet i morgon check.

Kvar att göra
Rätta sista klassen.
Städa skrivbordet.
Planera ett grammatikarbete. Puh, önskan från språklärarna.....
Planera ett klimat/miljötema med min närmsta kollega :)
Dricka kaffe.
Prata med min tänkom-kompis om iup om han orkar.
Dricka kaffe.
Skriva andra dokument i all oändlighet tills jag får åka hem och ta med mina barn på en tågutflykt.


måndag 18 februari 2013

Sportlov

Sportlovet är här och jag liksom många av mina kollegor har mycket arbete att göra. Jag ska bland annat bedöma elevarbeten, rätta nationella prov, planera, sambedöma, städa mitt skrivbord, följa upp åtgärdsprogram...ja listan kan göras väldigt lång.
Dessa dagar är mycket värda för mig, jag vet att jag får otroligt mycket gjort. Jag arbetar på ett helt annat sätt än under de veckor då eleverna är på skolan. Det är tyst och lugnt i korridorerna, det är lugnt i arbetsrummet där jag för tillfället är helt ensam. Det finns riktigt kaffe :) inte bara maskinkaffe! Jag är fokuserad och vet vad jag måste göra. Inte för att jag inte vet det annars men just under lovet råder en annan typ av fokusering för min del.
Diskussionerna med kollegor får ett annat djup under lovet, kanske får de ta den tid de vill?

Men jag vet, att när onsdagen och min sista arbetsdag innan jag tar lov kommer då saknar jag eleverna. Då är det för tyst här på skolan. Då vill jag att eleverna ska komma och knacka på dörren, då saknar jag de som gör min vardag i vanliga fall. Mina underbara elever!

torsdag 3 januari 2013

Nystart - skoltänk

Nu är det snart dags att börja jobba igen efter en skön och välbehövlig ledighet. Jag har skapat klassbloggar till mina 8or och hoppas och drömmer om att vi kommer igång med dessa inom en snar framtid. Jag vill så mycket och tiden räcker inte alltid till, men jag försöker att lita på processen och att både jag och mina elever lär oss mycket på vägen. Det är det som är det viktiga och inte slutmålet.