Genom tydlig struktur och organisation lär jag mig mer

I undervisningen och i sociala sammanhang, likväl i arbetet då jag och eleverna möts på mentorstiden eller i mentorssamtalen, önskar jag ge eleverna de förutsättningar de behöver för att lyckas. Det gäller ju inte bara i skolsammanhang utan även utanför skolan. Och skola handlar ju inte heller det om bara en byggnad och ett klassrum utan om så mycket mer.  Eleverna jag möter ska veta vad jag förväntar mig av dem i de sammanhang där vi möts. Samtidigt vill jag förstå vad de har för förväntningar på mig. Då har vårt möte goda förutsättningar att bli lyckat.

För att få den tryggheten tror jag att struktur, rutiner, förberedelse och god organisation är några viktiga ledord.

Att skapa den goda organisationen och strukturen ställer en del krav på oss vuxna i skolan. Jag anser att det är viktigt både för min egen del och för eleverna men även för hela skolan, elever och personal.

Vi har på skolan tydliga rutiner och strukturer när det gäller undervisning, vi har gemensam struktur för elevplaneringar, start och slutrutiner för lektionerna. Vi är bra på anpassningar och förberedelser. Ibland brister vi och då utvärderar vi och gör bättre nästa gång. Vi arbetar tillsammans i arbetslag och ämneslag.

När det gäller pedagogerna och övrig personal tror jag på detsamma. Tydliga struktur och organisation. Rutiner som följs upp och ansvarsfördelning. Om jag vet vilka förväntningar som finns på mig och uttalar vilka förväntningar jag har på andra tror jag att vi blir mer effektiva och trygga i vår yrkesroll. Det gör att vi kan utvecklas, lära oss och bli bättre på vårt yrke.


Tänk dig din arbetsgrupp, om det finns tydlig organisation runt gruppen, tydlig struktur för schema och möten, tydlig rollfördelning, tydlig ledning och en gemenskap där alla är raka, ärliga och igen tydliga. Då har vi se bästa förutsättningarna för att lyckas. För precis som våra elever mår bra av start och slutrutiner, tydliga elevplaneringar och goda ledare gör vi vuxna det också. Om uppdragen är tydliga, förväntningarna uttalade, om kollegorna är raka mot varandra, om rutinerna fyller funktioner och underlättar då kan vi fokusera på att göra vårt jobb. Vi blir effektivare. Precis som eleverna har jag lättare att lära, utvecklas och skapa nya kunskaper i en omgivning där jag kan lägga energin på just utveckling därför att jag är trygg i rutiner och trygg i vad andra förväntar sig av mig. Jag är trygg i den struktur som finns och trygg i att de förändringar som sker utgår från en stabil grund.

Om jag har en egen penna - får jag använda den

Jag undervisar i skolan. Ibland har mina elever med sig egna saker hemifrån. En gång hade en elev med sig en lila glitterpenna. De andra eleverna tyckte den var fin. Några blev kanske avundsjuka. Eleven och jag kom överens om att den lila glitterpennan kunde ligga i pennfodralet, och om det blev tid kvar på lektionen, eller om eleven skulle göra egna anteckningar, så kunde eleven få använda den lila glitterpennan. Vi arbetade på med lektionsinnehållet som jag planerat. Tre gånger under lektionen kom pennan fram. Eleven ville skriva med den istället. Jag påminde om vår överenskommelse. "Pennan ska vara i fodralet, tills slutet av lektionen. Då har vi lite eget arbete. Då kan du använda pennan." Eleven lade undan pennan.

Jag undervisar i skolan. Ibland har elever svårt att fokusera på skoluppgifterna. De vill hellre göra annat. Kanske har det hänt något på rasten som de vill fortsätta prata om, göra klart. En gång ville en elev inte sluta spela Uno när lektionen började. Han ville spela klart. Det fick han. Sen pratade vi om hur han kunde göra nästa gång. Det är viktigt att lära sig passa tider, ta hänsyn till andra och arbeta med skoluppgifterna på lektionstiden. Eleven förstod men hade svårt att själv hitta lösningen. Vi kom överens om att en vuxen skulle säga till fem minuter innan lektionen började. Då skulle han vara förbered på att lektionen strax skulle börja.

Jag undervisar i skolan. Ibland gör mina elever annat på lektionen. Annat än att arbeta med det de ska. Jag har en elev som gärna går runt i klassrummet, hon vill inte sitta still. När hon blir orolig och inte förstår eller vet vad hon ska göra så rör hon på sig. Ibland tappar hon pennan med flit. Då måste hon ta upp den. Vi har pratat om vad hon kan göra istället, för att gå omkring och tappa pennan stör de andra eleverna. Vi kom överens om att hon kunde ha en stressboll, att hon kunde spela något på datorn, att hon kunde ta mikropauser för att orka. Vi kom överens om att jag skulle vara tydligare med vad hon skulle göra på lektionen och att jag alltid skulle se till att hon kom igång snabbt med sin uppgift.

Jag undervisar i skolan. Jag gillar inte förbud. Jag gillar samtal, diskussion, lärande. Jag vill inte förbjuda lila glitterpennor. Jag vill inte förbjuda Uno. Jag vill inte förbjuda pennor. Jag vill inte förbjuda att sträcka på sig.

Jag undervisar i skolan och jag vill hitta lösningar. Jag vill diskutera med mina elever. Jag vill att alla elever får stöd och hjälp. Jag vill att alla elever lär sig så mycket de kan.

Jag undervisar i grundsärskolan.

Debatten om mobilförbud - har den inte hamnat snett?

I diskussionens hetta måste jag lägga in ett par ord.…

Just nu pågår diskussionen om mobilens vara eller icke vara i klassrummet på många platser. På nätet, i politiken nationellt och lokalt och på vår skola. Det började med Frankrike som införde ett mobilförbud på skolorna vidare till Socialdemokraternas förslag här i Sverige. Läs det här.

Diskussionen handlar såklart inte bara om förbudet i sig utan även om undervisning och hur mobilen och andra digitala verktyg används i klassrummen. Men,  jag vill ta oss tillbaka till kärnfrågan.

Frågan som jag ser det är: Ska vi ha ett nationellt mobilförbud i grundskolan?

Diskussion om förbud har förts och flera personer har yttrat sig i frågan. Micke Gunnarsson, Elza Dunkels och många fler.

Min kollega Sara Andersson blev intervjuad av Folkbladet om detta utifrån ett blogginlägg hon skrivit. Läs hennes blogginlägg här. Det Sara säger i sitt inlägg och i Folkbladets artikel är att hon inte vill ha ett nationellt förbud mot mobiltelefoner i klassrummet. Jag håller med Sara. Jag vill inte att politiker på nationell nivå ska bestämma över mitt klassrum. Det gör jag och mina kollegor och elever tillsammans. Jag och mina kollegor samverkar även med vårdnadshavare såsom det åligger oss enligt skollag och läroplaner.

Även Aftonbladet publicerade en debattartikel skriven av Sara. Läs den här.

Att mobilen kan vara ett problem för många elever och vuxna råder det ju inget tvivel om. Det vet jag precis som alla andra. Att mobilen är och kan vara ett utomordentligt hjälpmedel för många elever och vuxna råder det heller inget tvivel om, enligt mig.

Att mobilen kan vara ett problem och en distraktion tror inte jag att vi löser genom att förbjuda den i alla svenska klassrum.

Som Sara skriver så har vi tydlig struktur för hur en lektion startar på vår skola. När jag eller någon av de kollegor som arbetar i mitt arbetslag på grundsärskolan ser att en elev inte fokuserar på skolarbetet så gör vi givetvis något åt det. Ingen elev ska ju sitta och göra annat på lektionstid. Jag har varit med om att eleverna inte vill lägga bort telefonen, men jag har också varit med om att eleverna inte vill sluta titta ut genom fönstret eller sluta pratat tvärs över klassrummet med kompisen, eller sluta knacka med pennan i bänken, eller….De elever som behöver hjälp med sitt mobilanvändande, blir de verkligen hjälpta av ett mobilförbud i klassrummet 8.10-15.30?  Jag tror inte vi löser det med ett generellt förbud som gäller i alla skolor i hela Sverige.

Det blir bättre när vi hjälps åt. Fadderverksamhet del 1.

Norrköpings kommun har sedan i höstas varit en GAFE- kommun till viss del. Tre grundskolor 7-9 och samtliga kommunala gymnasieskolor gick in i projektet redan i höstas och snart är det dags för ytterligare två grundskolor 7-9 att gå in i GAFE samtidigt som de blir 1-1 skolor. Med 1-1 menas att de har ett digitalt verktyg per elev. Vi grundskolor som haft 1-1 några år har i en grupp drivit och utvecklat vårt arbete tillsammans. Vi har delat tankar och idéer, stöttat och hjälpt varandra framåt på olika sätt med både det pedagogiska och tekniska arbete kring datorer, digitala verktyg, system, samt det viktigaste - pedagogiken. De senaste mötena vi haft har vår grupp utökats med ytterligare pedagoger från fler skolor och sedan ett par månader tillbaka är det bestämt att fler skolor i Norrköping ska bli 1-1 skolor. I och med att två nya skolor går in i GAFE och blir 1-1 har vi “gamla” 1-1 skolor fått och tagit i uppdrag att stötta och vara fadderskolor till dem.

I måndags var jag på mitt första möte på en av skolorna i arbetet med fadderverksamheten och vill i detta blogginlägg reflektera över mötet och tänka tillbaka på vår egen ingång i 1-1. Som fadder ska jag stötta och hjälpa pedagogerna framåt och dela med mig av min skolas erfarenhet så att de nya skolorna kan undvika de fallgropar och misstag vi gjorde.

Skolan har bildat en IKT- grupp som sprider och leder arbetet på skolan, det var denna grupp jag träffade idag. De kändes verkligen trygga i vad som ska ske, vi diskuterade tidsplan för vad vi gör när och hur vi får all personal att känna sig trygga i arbetsprocessen. I höst ska de införa datorer till alla elever på skolan, självklart kommer frågor och svårigheter uppstå men framför allt kommer helt nya möjligheter skapas för elever och lärare. Just i början är det viktigt tror jag att inte rusa på, att vänta in alla och stötta och hjälpa alla igång. Vi är inte alla lika bekväma med att föra in en dator till varje elev i klassrummet. Eleverna är inte vana heller. Alla, elever och lärare, behöver tid att bli trygga med det nya verktyget och de nya möjligheter som skapas i klassrummet.

Det är ett privilegie att få tid till att dela med sig av sin erfarenhet, både den personliga och den jag har med mig från skolan jag arbetar på och att få hjälpa andra framåt genom att vara ett stöd. Jag tror egentligen inte att jag tillförde så mycket i måndags, men att få ha och att få vara det stödet är tryggt och uppskattat av alla som arbetar för att vår grundskola i Norrköping ska vara likvärdig och att vi pedagoger delar med varandra. Tänk vad långt vi kan komma och vad tid vi sparar genom att hjälpas åt. Och det bästa av allt är att det inte stannar här. Om ett halvår är det ytterligare skolor i kommunen som drar igång sitt arbete med 1-1 och GAFE.

Det är ett spännande arbete vi står inför och jag tycker det är utvecklande och inspirerande att få arbeta i en kommun där det satsas på IKT och där delakulturen växer. Jag är tacksam att få vara en del i den positiva utvecklande kraft som föds i detta.

Snart är det dags för mig att tillsammans med kollegor åka till våra fadderskolor igen. Då ska vi titta på hur vi använder Google Classroom och göra lite mer “hands on” arbete. Jag ska även skapa en inbjudan till de två nya 1-1 skolorna så deras lärare kan komma och göra besök hos lärare på min skola om de önskar.

Att skapa och följa sin lpp

Att det är viktigt att ha mål med sin undervisning är vi säkert alla överens om. Att dessa mål är nedskrivna i en planering som lärare och elever tar del av är ganska självklart. Att även i planeringen beskriva hur vi ska nå målen och hur läraren kommer bedöma eleverna är även det viktigt. Men hur utformar vi en planering som blir ett levande dokument, som blir ett stöd för undervisningen, både för elever och lärare? Och hur gör vi det på bästa sätt för våra elever? De läser flera ämnen samtidigt och har då kanske 10 olika typer av planeringar att följa. Jag tror att eleverna blir trygga av att ha ett liknande upplägg i de olika ämnena/planeringarna så de blir trygga i vad som förväntas av dem och vad läraren ska bedöma.   

Vi arbetar under detta läsår med att ta fram en ny gemensam mall för pedagogisk planering eller lokal pedagogisk  planering (lpp) på skolan.  Vi har diskuterat att ha en lärarplanering och en elevplanering a la Svanelid. En av våra förstelärare arbetar med att leda arbetet och alla testar och delar sina tankar om hur våra lpp:er kan se ut. En lpp bör ha en tydlig struktur och vara ett stöd i undervisningen. Planeringen ska inte vara ett dokument som visas i början av ett arbetsområde utan ett levande dokument under lektionerna, anser jag. Kanske lättare sagt än gjort. Men att föra dessa diskussioner och att testa, göra olika och ompröva leder oss vidare och framåt.

När jag skapar en lpp har jag tidigare tänkt utifrån dessa frågor:

Vilka är målen för arbetsområdet? Vad vill jag att mina elever ska få med sig efter arbetsområdet är slutfört? Vilka förmågor arbetar vi med och tränar oss i? Var ska vi? Vad och hur ska jag bedöma? Jag tänker fortfarande utifrån dessa frågor, men tänker även att min lpp måste under vägen justeras. Jag kan inte bara köra på.

Målet är viktigt. Vägen dit är viktig. Och att inte slaviskt följa sin lpp är ännu viktigare. Vi kan inte följa en lpp till punkt och pricka om vi märker att den leder oss på avvägar.

På Ektorpsskolan har vi, som jag ser det, förmånen att arbeta med GAFE och det öppnar möjligheter att dela dokument med elever och kollegor, vilket i praktiken innebär att jag under arbetets gång kan ändra, ta bort och lägga till i en planering. När jag märker att något behöver förändras kan jag direkt gå in och göra det i planeringen och mina elever ser det direkt. Jag kan lägga till länkar till filmer, texter, verktyg och annat som vi använder. Planeringen blir på så sätt ett levande dokument, och jag kan hela tiden modifiera min planering, ta bort, lägga till, förändra och förbättra.

På vägen hittar vi nya vägar att gå, nya möjligheter eller svårigheter vi inte förutsåg när vi skapade vår lpp. Vi skapar vår lpp men vi utvecklar och förbättrar den hela vägen fram till målet. Den lpp vi startade med är inte den vi nödvändigtvis avslutar med. Det är viktigt att vi hela tiden utvärderar och justerar så att vi säkerställer att vi arbetar just mot de uppsatta målen och bedömer och tränar på de förmågor vi förutsatt att göra.

En digital skola i ett digitalt samhälle?

I Norrköping har det den senaste tiden arbetats mycket med hur skolan kan vara digital och hur det digitala i skolan kan och bör utvecklas. Ett pilotprojekt genomförs med GAFE och Chrombooks på tre kommunala grundskolor och med GAFE och Chorombooks till viss del på samtliga kommunala gymansieskolor. I det arbetet har jag deltagit och deltar i piloten just nu. Jag och mina kollegor spelar en stor roll i det här arbetet och vi bär på en kunskap och erfarenhet som vi mer än gärna delar med oss av till andra.

Dessutom har det genomförts en större utredning i Norrköping med fokus på användning av IT i skolan. Idag har jag varit på en hearing där rapporten från detta arbete redovisades. Projektledaren hade valt att kalla det hearing men egentligen var det, förklarade han, ett möte för oss som var där att få ta del av och prata om det som rapporten visade på. (Min tolkning.)

Det var intressant och givande, vi workshoppade i mindre grupper och delade med oss av tankar och frågeställningar.

Projektledaren Kenneth Zetterberg tog avstamp i att vi ska lära oss av historien men blicka framåt. Det finns ingen idé att fastna i det som varit utan ta lärdom av det och arbeta lösningsfokuserat. Det är verkligen min melodi. När det gäller utveckling, fortsatte han, så är det att föredra en blandning av teknikdriven- och behovsdriven utveckling. Om en sådan utveckling sker krävs det både pedagogisk och teknisk förmåga. I tidigare blogginlägg har jag skrivit om att det inte ska handla om teknik utan om pedagogik och det är otroligt viktigt att poängtera detta igen och igen och igen.

Kenneth fortsatte genom delarna i rapporten och vi fick under varje del i mindre grupper reflektera och diskutera utifrån en given fråga. Dessa var på ett ungefär:

Hur tycker ni IT bör styras?

Hur kan Norrköpings kommun nå topp 50 i Sverige i SKL ranking? Just nu ligger de på plats 237.

Hur ska samspelet mellan IT och skolan utvecklas för att möta samhällets digitalisering?

Vilket behov av tillgänglighet och kapacitet av wifi och internet har skolan?

Hur ser det ut om fem år?

Självklart väcktes många tankar, funderingar, lite frustration och såhär några timmar senare många reflektioner. Reflektioner kring samtalen idag på hearingen, men framförallt tankar kring skolan och IT i stort. Kanske, förhoppningsvis blir det fler blogginlägg om det här. (Det var ju ett tag sen jag skrev något.)

Vi pratade om digital utveckling i skolan och i kommunens olika verksamheter. När vi pratade om detta med att vara digital radades flera frågor upp för mig.

Finns ens en värld som inte är digital för oss idag, för våra barn, de som växer upp idag? Jag är lärare på högstadiet, mina elever som jag undervisar i går i årskurs 7 och 8, men jag är även mamma till två barn, 8 och 5 år gamla. Jag tillhör de som har möjlighet att ha en dator hemma och flera andra digitala verktyg såsom platta och telefoner. Mina barn har alltså växt upp med digitala verktyg hemma, men de har även detta på förskolan och skolan där de går. Det är naturligt.

Eleverna i skolan skapar egna möjligheter då skolans nätverk inte fungerar, de delar sina egna nät, från sina privata mobiltelefoner. De är vana vid att vara uppkopplade och vana att kunna använda nätet som en resurs för lärande.

Behovet av wifi är som en i min grupp sa, wifi och nätverket ska klara av de digitala verktyg som finns på en enhet. Har man tre iPads per avdelning på en förskola ska wifi räcka till det. Är man en 1:1 skola ska wifi räcka till det.

Min första tanke var att alla ska kunna vara uppkopplade med sin dator/platta och sin telefon. Det är där vi är, det är där samhället är. Skolan är en del av samhället och det är i skolan vi utbildar de som ska utgöra det framtida samhället. Vi har en bit kvar att gå på vår väg, men vi är inte vilse, vi har en karta även om den inte är helt tydlig än....

#SETT2015

Idag var första dagen på SETT 2015 och under den första föreläsningen ställde Jonas Monsén frågan i rubriken. Föreläsningen han höll hette "självledarskap och inkludering" och handlade till stor del om hur vi inkluderar barn med särskilda behov i skolan och i samhället. 

Jag har förmånen att arbeta på en skola med både grundskola och grundsärskola, och det är just från särkskolan föreläsaren här,tar materialet i sin föreläsning då han arbetar i gymnasiesärskolan i vanliga fall. Han pratade om begreppen integrering och inkludering på ett nytt sätt för mig. Jag funderar fortfarande över innebörden i dessa två begrepp men som han beskrev och tolkade det så är integrering när en grupp integreras i en annan och då får den gruppen anpassa sig efter den grupp den integreras i. Inkludering är istället att få vara som man är i gruppen man inkluderas i. Det jag tar med mig är inte vilket begrepp som ska användas utan att det är inkludera vi vil göra på skolan jag jobbar. Vi vill att eleverna ska få vara unika och olika, få vara sig själva och kunna vara stolta över det. En fundering blir då, låter bi dem vara det? Eller formar bi alla elever efter samma mall? 

Jonas Monsén talade också om funktionsnedsättning, funktionshinder och funktionsförmåga, där han föredrog det senare begeppet, vilket jag kan förstå och hålla med om. Använder bi begreppet funktionsförmåga blir nästa tanke vilka förmågor har en individ och vilka kan och bör individen utveckla? Hur gör vi det? Hur stöttar vi våra elever i det? 

För att lyckas med inkludering behövs en vilja hos eleven, hos personalen och en flexibel organisation, gruppen som en elev ska inkluderas i måste vara fungerande. Den sista punkten kan vara problematisk tänker jag, men jag tänker också att alla faktorer samspelar. 

föreläsningen var intressant och givande. Jag som inte arbetar i grundsärskolan kunde ändå ta till mig allt då jag inte ser att det skiljer sig från andra inkluderingar, exempelvis såsom nyanlända elever. 

Vidare under SETT, jag hann med fem föreläsningar vilka jag inte kommer återge allt innehåll ifrån här.

Den andra föreläsningen jag var på hette "alla får anpassning" och hölls av Ulrika Brolinson och Tomas Berger.

Jag tänkte tidigt att vi har kommit så otroligt långt på Ektorpsskolan och vi ska vara så stolta över oss själva. I mitt dagliga arbete så möts jag ganska ofta av frustration och en vilja att kunna ge mer hos mina kollegor och det är något jag hoppas att mina kollegor förstår och tar till sig. 

Den tredje föreläsningen jag lyssnade på gavs av Marit Sahlström och den hette "rätten till utbildning - gäller det alla" och den handlade om hemmasittare. Den var väldigt intressant och flera av oss från Ektorp sa efteråt att det där skulle Norrköpings kommun starta upp och där skulle vi i så fall vilja jobba. Det handlade om Stockholms stadsmissions projekt oneeighty. 

Den fjärde föreläsningen hette "det inkluderande klassrummet" med  Helena Wallberg. Hon pratade om formativ bedömning och framåtsyftande kommentarer vilket inte kändes så nytt för mig, men det bekräftade mycket av det arbete vi idag gör på vår skola. I slutet av föreläsningen bad hon oss fundera på en fråga eller snarare fylla i en fras, mest för oss själva och för min del blev det: jag kommer fortsätta att använda tydliga formuleringar och rikta återkoppling direkt till elev med konkreta exempel. Jag kommer inte lämna eleven ensam med kunskapskrav för att på egen hand ta reda på hur eleven ska utvecklas. Jag kommer finnas där för eleven.

Den sista föreläsningen för dagen hölls av Johnny Lindqvist och bör få ett eget blogginlägg när jag samlat ihop mina tankar. Föreläsningen hette "det kommer aldrig gå långsammare än såhär" det talar lite för sig själv. Han konstaterade att synen på kunskap har förändrats. Vem har tid att vänta? Vi vill ju ha svar nu och kan du inte ge mig det så googlar jag.... Det är coolt att vara först, först med att dela, först med att like:a..... 

Möte med positiv utgång?

I veckan har jag varit på ett uppföljningsmöte tillsammans med kollegor från flera skolor i kommunen samt representant från IT-avdelningen och politiker i kommunen. Uppföljningen gällde ett studiebesök vi gjorde på Alléskolan i Åtvidaberg där de arbetar med Cromebooks och Google Apps For Education.  Läs gärna min kollega Saras blogginlägg om detta.

Det var ett givande möte med bra samtal kring vad det faktiskt är vi gör ute på skolorna idag och vad det är vi vill fortsätta göra. Jag pratar naturligtvis om bedriva undervisning och utveckla pedagogik! Som så många andra säger jag att det inte handlar om teknik utan om pedagogik.

De som satt på mötet var överens om att vi vill driva utvecklingen framåt, vi vill med hjälp av tekniken, digitala verktyg utveckla det arbete vi gör idag för att nå ännu längre. Vi pratade om de skolor i vår kommun som inte kommit lika långt som vi när det gäller att dra nytta av tekniken, dem vill vi hjälpa. Vi pratade om vilket digitalt verktyg vi på våra skolor ska använda i framtiden, just nu har vi Macdatorer, men vad kommer vi ha i framtiden?

 

För att kunna använda Google apps i undervisningen i skolan krävs ett avtal mellan kommun och Google, detta hade Åtvidabergs kommun. En av mötesdeltagarna hade frågat lärarna på Alléskolan om topp tre med Cromebooks och Goole Apps. Dessa var:

  

- dela

- formativ bedömning

- kommunikation

Vi vill kunna dela dokument med varandra, vi vill kunna samarbeta för att komma längre i vår utveckling och i vår undervisning, vi vill att eleverna ska kunna samarbeta och lära sig mer, vi vill att eleverna ska lyckas ännu bättre, vi vill komma ännu längre i arbetet med formativ bedömning och göra det ännu mer lättarbetat för lärare och elever, vi vill....vi vill göra detta på rätt sätt.

På mötet lyftes det fram att det finns många bra resurser som är nätbaserade, det finns mycket bra men det finns också sådant som vi måste titta på med kritiska ögon. Vi fortsätter arbetet framåt på skolorna och jag ser fram emot vad detta kan mynna ut i.

Inspiration till max och nya dörrar öppnas

Sitter på föreläsning och får sms från kollega, jag citerar det här: "jag har fått en uppenbarelse! Har massvis med idéer kring hur vi kan arbeta tematiskt och ämnesövergripande [...]. Vilken fantastisk start på dagen!"

Jag blir så glad för hans skull att han fått den upplevelsen, jag hoppas att vi tillsammans på skolan ska kunna smitta av oss på andra så fler får ta del av det här. Tänk om vi alla såg möjligheterna, tänk om vi alla bara satte oss ned tillsammans med andra och utgick från elevernas perspektiv och skapade goda relevant arbetsuppgifter, som är viktiga och på riktigt. 

En summering från dagen kommer här. Lite kortare än igår, men jag lovar det kommer mer...

1. Evi Kärpijoki och Robert Lindholm som talade om "Google drive som lärplattform"

Länk här  Sites.google.com/site/settomdrive

De berättade om hur de arbetade på sin skola i Finland, de hade chrome books till eleverna och använde Google drive som lärplattform. Vilken dröm tänkte jag. 

Robert sa bland annat: "Var nöjd när du gjort något tillräckligt bra." Det skriver jag under på, allt behöver inte vara perfekt, man måste våga och ge sig ut. 

2. Jacob Möllstam som talade om "Var går gränsen mellan klassrum och omvärld?"

Jacob stod innanför dörren och hälsade på alla som kom på hans föredrag, mycket trevligt och jag fick chansen att tala om att vi var kompisar på Facebook. Han log igenkännande när han förstod och kanske (jag hoppas) minns i vilket sammanhang han och jag blev Facebookvänner, så jag kunde administrera sidan Pedagogisk pub.

I alla fall, han inledde med att tala om hur IKT har ritat om gränserna för skola och omvärld och delade in sin föreläsning i lärandet flyttar ut, omvärlden flyttar in och elevperspektiv. Det var väldigt intressant och lätt att ta till sig det Jacob talade om och jag återkommer säkert till det han sa,om att idag använder en fyraåring mobil internet lika mycket som en 14-åring gjorde för tre år sedan, i ett senare inlägg.

3.  Peter Habbe och Evelina (elev på gymnasieskolan i Västervik) som talade om "Hur lär sig elever?"

De berättade om skolan Peter arbetar på och Evelina är elev på, samt kring hur elever lär sig och forskning kring detsamma. Många bra tankar och idéer kring elevers lärande.

4. Martin Fernström o Josef Sahlin som talade om "Viktigt & på riktigt"

De berättade om hur de arbetar på Årstaskolan med få uppgifter över lång tid med riktig mottagare under processen och i slutet. Inspirerande och berikande. 

De talade bland annat som så många andra om att dela. Vi lever i en delakultur och vi måste fortsätta dela och våga visa vad vi gör. 

Dessa två dagar på SETT2014 har varit otroligt bra! Jag är mer än supernöjd och så glad att fem av mina kollegor på Ektorpsskolan har fått gå på det här, för min del var det andra året i rad.

Tack alla som var där, som föreläste eller stod i en monter och visade och svarade på frågor. Fantastiskt!!!

Bakom molnen lyser alltid solen

Idag var första dagen på #SETT2014 och jag var på plats. Fem föreläsningar hann jag med att gå på och så lite på mässan där jag pratade med olika läromedelsförlag om digitala läromedel. 

I mitt förra blogginlägg skrev jag vad jag tänkt gå på idag och här kommer en lite kort sammanfattning.

1. Olle Strömbäck som talade om "Lärplattan som kreativt verktyg i undervisningen"

Han pratade inledningsvis om att det skett en teknikrevolution i klassrummet. Från griffeltavla, där eleven måste sudda ofta, till en egen anteckningsbok, till en dator i klassrummet, till idag då många elever har en egen dator (smartphone) i fickan med sig till skolan. 

Tekniken har blivit så mycket billigare och avancerad, idag kan du skapa helt andra undervisningssituationer! Det handlar om att tänka om.

Sedan delade Olle med sig av olika tips och tankar, idéer hur vi kan använda ipaden i undervisning utifrån ord, bild, ljud, film. 

2. Hans Albin Larssonsom talade om "Vad behöver vi egentligen kunna?"

Föreläsningen blev snabbt full och det annonserades att Hans Albin skulle ge en extra föreläsning direkt efter den första. Jag var en av dem som inte kom in på den första utan valde att gå på nästa föreläsning i en sal som det rådde förvirring kring var den låg. Efter att ha frågat mig fram, satt mig på plats fick jag höra Hans Albin prata om viktig att kunna fakta för att kunna resonera och använda sitt kritiska tänkande. Han menade på att det var det kritiska tänkandet som var viktigt att utveckla i skolan, men att det år även viktigt med faktakunskaper. han sa bland annat att vi behöver kunna tänka själva och inte vara "plankton som följer med strömmarna vars riktning någon annan bestämt".

3. Micke Gunnarsson  som talade om "Så som nu har det aldrig varit - och så som nu kommer det aldrig mer bli!"

Micke Gunnarsson är något av min guru, en förebild, en fantastisk person. Jag slutade inte le en gång under hans föreläsning och jag antar att det blir inspirationen från hans föreläsning som kommer resultera i ett längre mer spetsigt blogginlägg längre fram.

Det viktigaste jag tar med mig från hans föreläsning just nu är att det börjar med dig. Du väljer vem du vill vara, om du vill vara glad, vilken person du vill att andra ska se dig som. Och, det jag tänker är, det måste vi förmedla till ungdomarna i vår skola.

Solen lyser alltid det kommer bara lite skit emellan. Som Min kära kollega Ann-Charlotte brukar säga: "leta efter guldkornen inte sandkornen".

4.Christer Holgersom talade om "Hur man som rektor jobbar strategiskt med digital kommunikation"

Han börjar med att nämna Micke Gunnarsson och hans energi och positivitet. Sedan pratar han om och berättar om hur de på Skapa skolan använder sociala medier. De har Facebook, Instagram och Twitter för att dela med sig och visa vad de gör. Han trycker flera gånger på hur viktigt det 

R att dela med sig av det man gör i skolorna, som pedagoger eller skolledare. Det gäller att föregå med gott exempel. Skolledare måste visa vägen, de bör leva och verka det på det vis som de vill att medarbetarna ska. Gå före och ligg i framkanter hans uppmaning.

Avslutningsvis sa han att vi behöver vara ödmjuka och ärliga med varandra och det behöver du vara som ledare i skolan, allt är inte så enkelt. Det är vi tillsammans som kommer framåt.

5. Frida Monsén som talade om "Från runor till kod".

Det var den sista föreläsningen jag gick på och innan den var jag tveksam om jag skulle gå, jag. Var väldigt trött. Nu är jag väldigt glad att jag gick  den. Jag fick med mig massor från föreläsningen och jag ska dela med mig av det imorgon. 

Nu säger jag tack och gonatt för idag!

Snart är det dags för #SETT

Just nu sitter jag och planerar för kommande två dagar. Ja, jag ska åka på SETT i år igen. Det ska bli fantastiskt kul och lärorikt och intressant och inspirerande och engagerar mig otroligt mycket. Det var inte meningen att jag skulle åka i år heller, precis som förra året halkar jag bara in på ett bananskal. Men, jag är så tacksam för att jag får åka och jag ser fram emot det. Jag har just nu tittat igenom programmet en sista gång och bestämt nig för vad jag ska gå på och det ser ut så här:

Onsdag 

10.00 Olle Strömbäck: Lärplatta som kreativt verktyg i undervisningen

11.15 Hans Albin Larsson: Vad behöver vi egentligen kunna?

13.00 Micke Gunnarsson: Så som nu har det aldrig varit...

14.30 Christer Holger: Hur man som rektor jobbar strategiskt med digital kommunikation

15.45 Christer Westlund: Skolans nya script!

17.00 Frida Monsén: Från runor till kod

Torsdag

09.00 Eva Kärpijoki och Robert Lindholm: Google drive som lärplattform

10.15 Jacob Möllstam: Var går gränsen mellan klassrum och omvärld?

12.15 Peter Habbe m.f: Nytt lärande-nytt vetande!

14.30 Josef Sahlin och Martin Fernström: Viktigt och på riktigt!

16.00 Annika Hedås Falk m.fl.: Skolledningen som förebilder

Tack @emiljansson för ditt överskådlig program!

Förhoppningsvis kommer jag kunna träffa några och prata om it-pedagogens roll också under torsdagen, vilket skulle vara roligt. Dels att diskutera det men även att knyta kontakter inför mitt kommande uppdrag på min egen skola där jag från i höst kommer arbeta med ikt frågor på olika sätt. 

Packar väskan nu och sedan några timmar på kudden innan det är dags att köra mot Stockholm och SETT! :)

Tankar om skolan överallt på gott och ont

När andra som inte har inblick i en lärares vardag börjar prata skola blir jag ibland irriterad och frustrerad. Det kan hända när jag träffar vänner, släkt eller som idag hos frissan. Jag hörde några andra prata om skolan och hur skolgången varit för en annan kunds barn. Det hade inte varit bra och det är ju beklagligt. Det är aldrig roligt att höra att någons skolgång inte varit positiv, men att jag ska stå till svars för det är ju helt orimligt. Nu behövde jag inte stå till svars för vad den andra kundens barn varit med om och jag inte var med i diskussionen, men jag fick ändå höra att kunden var missnöjd med hur lite engelska hens barn hade lärt sig i grundskolan när barnet på en termin på gymnasiet hade läst in grundskolans engelska och klarat av det. Det måste ju ha varit skolans fel. Läraren eleven hade haft var ju inte så rolig, inte så bra, hade inga motiverande uppgifter osv. osv.

Min irritation och frustration bottnar bland annat i en vilja att kunna beskriva allt positivt i vår skola och en vilja att förklara att det inte behöver vara så hemskt som bland annat media utmålar svensk skola. Eleverna är inte dåliga, de är fantastiska. De kan massor av saker, de vill lära sig mer, de utvecklas och de är trevliga. Men, alla som uttalar sig om skolan vet bäst om skolan, de har ju själva gått i skolan, de kanske har egna barn som gått i skolan och om upplevelsen eller något i den upplevelsen var mindre bra eller rent av hemskt så är det en sanning.

Ofta får jag höra, oj - jobbar du på högstadiet - det måste vara tufft. Det är tufft, det är utvecklande, det är härligt, det är givande, det är världens bästa jobb.

De som arbetar i skolan, lärarna, är duktiga, sliter, kämpar, utvecklas, samarbetar.... Vi är duktiga och vi kan vårt jobb. (De flesta i alla fall, självklart finns undantag.) Mina kollegor på min skola är superpedagoger och jag har även träffat många andra visa sociala medier och ingen av dessa struntar i att inte försöka motivera sina elever, göra undervisningen lustfylld, höja måluppfyllelsen eller nå sina elever. Självklart brister vi lärare ibland, vi orkar kanske inte varje lektion vara på topp, vi är inga övermänniskor även om omvärlden tror det ;)

Ja om du läst ända hit så har du nog förstått att jag känner mig lite frustrerad och det här blogginlägget blev en del i min process att bearbeta det jag fick höra idag. Det satte igång tankarna på hur vi pratar om skola och hur de som inte arbetar i skolan pratar om skola. Lämna gärna en kommentar om du läst och har tankar på hur vi kan fortsätta arbeta för att ge skolan ett gott rykte och ge så många elever som möjligt en trygg och positiv skolgång.

Nu ska jag skapa roliga, motiverande och lustfyllda uppgifter till mina elever. Uppgifter som är anpassade till varje elevs individuella förutsättningar.... det är möjligt, det tror jag!

2013-ett helt år av lärdomar

God fortsättning på er allihop!

2013 var ett år fyllt av nya utmaningar och mycket lärdomar, jag hoppas att 2014 kommer fortsätta i samma spår.

Något som varit viktigt för mig hela året har varit att utvecklas inom digitala verktyg och hur de kan användas och underlätta för mig och eleverna i pedagogiken och i undervisningen.  Jag har deltagit i det  digitala skollyftet och tillsammans med andra har jag/ska jag bygga upp en textbank med elevtexter. Som jag skrivit tidigare har vi även en Facebookgrupp där vi delar tankar och idéer med varandra. Allt detta och mer därtill har varit givande under året och kommer fortsätta vara det under kommande år, det är jag övertygad om.

Sammanfattningsvis, när jag blickar tillbaka på året, har jag lärt mig massor. Jag har bland annat lärt mig att det finns många kollegor både på nära håll och via Facebook, Twitter och andra sociala medier som vill arbeta för att utveckla skolan, undervisningsmetoder, planeringar, arbetssätt, öka likvärdighet m.m.

Under 2014 hoppas jag att fortsätter att utvecklas som pedagog och givetvis även som person. Jag försöker att ha mål för mig själv, det är viktigt med målsättningar anser jag, men jag måste ha korta överskådliga mål och veta hur vägen för att nå dem ser ut. Jag behöver även känna stöd från andra för att nå dit, få beröm på vägen, feedback från de som finns runt omkring, min familj, mina kollegor, mina  elever, mina vänner, min chef, för att orka, känna att jag är på rätt väg eller komma på rätt väg igen och vilja fortsätta. Så ett mål för mig detta år är att få mina elever att förstå målen vi sätter upp för undervisningen, hur vägen dit ser ut och ge dem den feedback de behöver för att komma vidare....

Ett annat mål är att under de första månaderna bli klar med en kurs jag går "2komma5 flippa ditt klassrum", söka digitala skollyftets badge och så har jag planer på lite annat smått och gott som ni får läsa om senare.

Ett år går så fort så snart sitter jag väl här igen och funderar över året som gått, nu är det dags för #skolchatt dock. Vi ses!

Internetdagarna 2013

Jag och Sara var på internetdagarna 2013 och inriktningen Internet i skolan- elevers integritet på nätet. Utifrån att vi tillsammans besökte dagarna och gärna vill dela med oss av det vi fick lyssna på där och våra reflektioner kring det skriver vi nu detta blogginlägg gemensamt.

Integritet på Internet är en viktig och aktuell fråga att diskutera både ur ett lärarperspektiv, men också ur ett föräldraperspektiv. Flera talare underdagen visade och berättade exempel där digital publicering stärker och utvecklar elevers lärande, det blir viktigt på riktigt och de kan få återkoppling från fler när deras arbeten blir publika på nätet. Att publicera ett arbete på exempelvis en blogg stärker språket, utvecklar användandet av de ämnesspecifika begreppen och leder till att eleven kan få feedback och utveckla sitt lärande. Det är dock viktigt att fundera på vad vi publicerar, hur vi publicerar och att vi tillsammans med eleverna diskuterar etik på nätet. Hur vi uttrycker oss mot varandra och vad vi vill visa om oss själva är lika viktigt samt att  hitta vår personliga sfär som vi är trygga i.

Dagen började med att vi fick lyssna på Wikipedias grundare Jimmy Wales som pratade om att Wikipedias mål är att all världens kunskap ska vara tillgänglig för alla. Ungdomar som växer upp idag - våra elever - har växt upp med Wikipedia och de tänker att ett uppslagsverk eller en encyklopedi är ungefär som Wikipedia. Jimmys budskap var att ha tillgång till kunskap är viktigt och att vi skapar fria oberoende kunskapskällor som är tillgängliga för ALLA i världen. Wikipedia önskar kunna utveckla detta så fler och fler människor kan ta del av den fantastiska kunskapbank som finns på nätet.

Rebecca Mackinnon, bland annat språkrör och författare som har skrivit en bok i ämnet om det fria Internet. Hon pratade om den globala rösten och hur vissa delar av världen stänger ex YouTube som kanal för att det blir en del i kampen mot orättvisor.

Anette Holmqvist från skolverket inledde själva spåret som vi valt, om barn och ungas integritet på Internet. Hon talade om hög tillgång av datorer i skolan, i grundskolan har i stort sett alla lärare egna arbetsdatorer och det går 1 dator på 3 elever i genomsnitt. Den pedagogiska användningen är inte alltid lika hög, den är högst i ämnena svenska och samhällskunskap. Skolverket kommer med rekomendationer om hur vi ska och kan arbeta med Internet och IT-kompetens i skolan. Hon pratade om vikten av att förebygga kränkningar på nätet. I lgr11 står det skrivet mycket om att vi ska använda IT, i bild och svenska finns utskrivet att vi ska arbeta med integritet och i alla de teoretiska ämnen ingår det att arbeta med källkritik. På kollakällan.se finns goda exempel och bra material vi kan använda i skolundervisningen. Anette avslutade med att bolla över till nästa talare - Edward Jensinger som talade om molntjänster och GAFE det vill säga Google apps for education.

Edward Jensinger betonade vikten av att GAFE handlar om pedagogik och ska inte användas för att lagra personliga data för det krävs ”säkra” lagringsplatser och inte molntjänster. Malmö stad har ändå jobbat fram ett avtal med Google apps som deras jurister godkänt. I den processen handlade det om att juristen måste få förståelse för vad tjänsterna ska användas till, att se pedagogikens vinster och förstå de pedagogiska tankarna. Han pratade om att vikten av att göra riskanalyser av hur det kan gå fel och missbrukas. Det handlar om att utbilda pedagoger om vad som kan ligga i GAFE, om personal gör misstag ska det upptäckas och tas bort följt av diskussioner. GAFE handlar om att skapa gemensamma planeringar och att kunna jobba med feedback och feedforward direkt till eleverna. Edward betonade att även utan avtal kommer pedagoger använda Googles tjänster i sin undervisning men då utan upphovsrättsavtal. På vanliga Googlekonton äger Google materialet medan i GAFE äger skolhuvudmannen materialet.

Jessica Helin MSB- myndigheten för samhällsskydd och beredskap pratade om informationssäkerhet och vad det innebär. De finns tre huvudord i området.

Tillgänglighet

Riktighet

Konfidentialitet

För vem ska det vara tillgängligt, finns det tillgängligt för den som behöver.

Vem står bakom och är det som skrivs sant?

Konfidentialitet handlar om att det (eller den informationen som finns om oss) inte behandlats av obehöriga. Finns det exempelvis uppgifter om oss i en databas ska kedjan av vilka som behandlat och haft tillgång till informationen kunna spåras. Barn och unga är vana IT-användare men behöver förstå hur den information de delar och tar del av har kommit till och vem som kan ta del av den. Vi behöver utbildas i vad de finns för risker, hur vi skyddar och sprider information vem som är vem på nätet och vad som är sant eller falskt.

Kristina Alexandersson, chef för Internet i skolan, arbetar på webbstjärnan.se. Kristina talade om integritet och hon berättade om sin son som inte ville dela saker med sin lärare. Det angick inte henne menade sonen utan den tillhörde hans personlig sfär, som han inte ville dela med vem som helst. Hon nämnde vidare att integritet är situationsberoende och oavsett är det viktigt att ta ställning. Tekniken påverkar integriteten, det handlar om lagring och kopiering, min statusuppdatering eller ett blogginlägg kan jag radera, men det kan vara sparat i ett cache-minne, någon kan länka till den eller spara den hos sig. Vad som är integritet för mig kanske inte är det för dig?  Jämför med hur vi är mot varandra på exempelvis en arbetsplats, några pratar mycket om sitt privatliv, andra inte alls. De viktiga är att vara medveten om att det vi uppdaterar kan spridas. Elever har rätt till utbildning i ämnet, men vad kan vi begära att elever delar med sig av? webbstjärnan.se tillhandahåller materiel om hur vi kan jobba vidare i frågan.

Mr Google himself, David Mothander, som arbetar på Googles kontor i Stockholm, berättade om fördelarna med att Google samlar in och lagrar data, om du exempelvis söker restaurang är du troligen intresserad av en restaurang nära där du befinner dig inte på andra sidan jorden. Den ENORMA mängd information som finns på Internet är svår att sortera i. Google vill stötta dig i detta. All samlad informationen på Internet 2010 var så stor att om den skulle tryckas i bokform skulle vi kunna stapla böcker mellan jorden och Neptunus 20 gånger. Det är inte lätt att själv söka ”fritt” i den kunskapsbanken.

Integritet i en digital kontext var något han lyfte fram och vi känner alla i hela världen genom sex stycken länkar, jag känner någon som känner någon osv. Via sex personer känner du världen och dessa sex personer är snart bara fyra. Han avslutade med att ställa frågan vem som lär barnen vad som är sant på nätet och vad som inte är sant. Då är vi återigen delvis tillbaka i källkritik och hur vi lär barn och unga detta.

Som avslut på dagen var det sex verksamma pedagoger som höll varsitt iginite talk. Barbro Holmgren var först ut. Hon är verksam slöjdlärare och ställde sig frågan om hon hängde ut sina elever på nätet genom att de fick publicera sitt arbete på olika sätt. Genom att eleverna fick visa upp sitt arbete berättar hon hur de (eleverna) ansträngde sig mer och hur de utvecklade ämnesspråk, vad de publicerade och hur de uttryckte sig. Hon pratade om att alla vill bli sedda och bekräftade och att det handlar mycket om att lyfta inte sänka. Det ska vara viktigt på riktigt!

Svaret på frågan om hon hänger ut sina elever är nej, det positiva överväger och arbetet med att medvetandegöra för eleverna vad de publicerar och i vilket syfte, tränar dem i nätetikett.

Jonas Bäckelin var nästa talar ut och han talade om att samla digitala identiteter. Han berättade om sitt arbete med eleverna där de publicerat på nätet och hur de fått svar från olika experter inom de områden de skrivit.

Ylva Pettersson har aktivt diskuterat hur det material hon och henne elever skapar på nätet kan användas av andra och att de tycker det är viktigt att andra kan ta del av vad de framställt. Genom diskussionerna om att dela eller ge bort lär de sig att respektera andra och upphovsrätt och de bygger sina beslut att dela och ge bort så att andra kan utveckla och bygga vidare. Vi behöver inte alla uppfinna från början utan vi kan tillsammans nå längre och längre.

Elever med neuropsykiatrska funktionsnedsättningar behöver ofta arbeta enskilt men kommer med hjälp av nätet ändå i kontakt med hela världen var en av sakerna Birgitta Wollin lyfte fram. Det de hade arbetat med på sin blogg kom som nummer två när eleverna gjorde googlesök, detta blev forum för många diskussioner bland hennes elever.

Andreas Skog var näste talare ut. Skolans demokratiska uppgift, att lära för livet och att träna eleverna att våga ta plats på den digitala arenan var det hans fem minuter handlade om. Vi ska undervisa eleverna i att säga nej till kränkningar oavsett om de sker på nätet eller på skolgården. Vi behöver kunskap i att förstå vad vi ska dela med varandra och vad vi ska behålla i den privata sfären. Han har en dröm om att skapa en värld där det inte spelar någon roll vad du har för hudfärg, kön eller etnicitet.

Christina Löving fick avsluta dagen med budskapet att vi måste lyfta in eleverna i diskussionen kring vad som ska publiceras på nätet, vad vi publicerar av andra och att vi frågar innan vi “lägger ut” bilder av personer.

Sammanfattningsvis

Det är inte vem som skrivit utan vad som skrivits som ska stå i fokus för diskussioner.  

Att få publicera sitt arbete och sin kunskapsutveckling och sina åsikter för en större publik än bara läraren ger fler möjligheter till positiv feedback. Då kan vi även stöta på motstånd, men det är en träningssak och något vi behöver arbeta med i skolan och träna eleverna i. Att kunna föra sakliga diskussioner, föra fram argument för och emot något utan att det blir personliga påhopp är en viktig förmåga både på webben och när vi möts “öga mot öga”. Kanske är det extra viktigt i skrivna diskussioner då vi inte kan tolka kroppsspråk och minspel till det som skrivs, att vi behöver känslor i diskussioner kan vara en orsak till att smilyes och ikoner blivit allt mer vanliga i samband med statusuppdateringar och publiceringar.

De positiva effekterna av att arbeta med Internet i skolan överväger de negativa aspekterna. Det är viktigt att källkritik och etik blir en naturlig del i undervisningen och arbetet med de digitala resurserna. Internet är en stor del av ungdomarnas liv, vardag och framtida yrkesroller, vi lärare och föräldrar behöver tillsammans med barn och unga vara en del av den arenan för att lära dem umgås, arbeta och utvecklas där och i sin digitala kompetens.

#digiskol del 3 och 4 min egen utveckling - skolutveckling - sharing is caring

Jag har läst bloggar som finns på blogghubben i det digitala skollyftet. Jag har kommenterat, inspirerats, förundrats och blivit grymt taggad att fortsätta. Twitter är en enorm resurs i kontaktskapandet och jag har hittat flera att samarbeta med i det digitala skollyftet.

Ni som läste förra inlägget jag skrev, om att guida eleverna på vägen och vikten av att arbeta med formativ bedömning, förstår säkert att detta är ett av mina mål i #digiskol. Ett annat mål är att använda fler digitala verktyg över lag i min undervisning, bland annat till formativ bedömning. På vägen har det även blivit att skapa en textbank med elevtexter. Det har bildats två Facebookgrupper som jag numera är med i, dessa är Digitala Skollyftet Formativ Bedömning och Digitala verktyg i svenskundervisningen. Helt fantastiskt underbart bra!

Dessa två grupper kommer främja mitt arbete med att hitta fler verktyg att använda i undervisningen och hur jag kan arbeta med formativ bedömning.

Dessutom samarbetar jag med mina kollegor på skolan och särskilt Sara, som är matte och no lärare.

Linda är en av de som inspirerat mig och hon är även en av de som jag hoppas kunna arbeta tillsammans med under kommande veckor.

Annika är även hon en stor inspiratör för mig just nu och tillsammans med henne och andra kollegor i det utvidgade kollegiet ska vi skapa en bank med elevtexter.

Så online-samarbetet är igång, i två grupper på Facebook och snart början på en textbank. Det roligast med allt det här är att jag lär mig nya saker hela tiden. Och, jag får hela tiden nya kollegor.

Att guida på vägen

Igår var jag på Tedx här i Norrköping. Självaste John Hattie var där, tack till er som anordnade eventet, det var givande!

Jag har nu läst Helena Wallbergs blogginlägg om gårdagens event och håller med henne om mycket. Redan innan gårdagen och mötet med Hattie hade jag under ett par veckor funderat mer och mer kring bedömning och har även som mål i #digiskol att utveckla hur jag jobbar med bedömning. Det jag vill göra är att hitta metoder, digitala verktyg, som hjälper mig och mina elever framåt i utvecklingen och lärandet. Just nu provar några av mina elever att arbeta med gemensamma google docs när de skriver texter och på så sätt kan de ge varandra feedback kontinuerligt. En elev, som gick hem en dag med huvudvärk, sa sådär i förbifarten att han nog skulle fortsätta arbeta med texten tillsammans med klasskamraten via deras gemensamma dokument, men hemifrån istället. Jag kan med lätthet också bjudas in via länken  till deras dokument och följa deras arbete och ge feedback/feedforward. Det här fanns inte i min vildaste fantasi för två år sen. Jag är eld och lågor över möjligheterna och får begränsa mig själv, för det finns så mycket jag vill testa.

För att bli framgångsrik som lärare och skola visade Hattie en del av sin forskning igår. Du kan läsa Wallbergs blogg för att se en utförlig sammanfattning av de framgångsrika faktorer som Hattie beskrev. En del är formativ bedömning. Att ge tydliga mål var eleverna ska, att eleverna får se hur t.ex. en lyckad text ser ut. Att ge exempel till eleverna och visa dem hur de kan utveckla texterna de skriver är otroligt viktigt för att de ska utvecklas.
Om mina elever vet vad de ska träna på och vad målet med den träningen är så har de stora chanser att lyckas. Om jag sedan också ger dem feedback/feedforward på vägen så kommer det gå ännu bättre. Det behöver ju inte bara vara jag som ger feedback utan det kan vara klasskamrater, föräldrar och andra som hjälper eleverna att lyckas ännu mer.

När jag satt och tänkte på det här så dök Vasaloppet upp i tankarna. Tänk dig loppet, du startar och på vägen har du pauser, du får mat, blåbärssoppa, någon som hela tiden ropar och informerar dig om läget lite längre fram. Du får information om hur spåren ser ut, om du behöver byta valla på skidorna osv. Precis det behöver eleverna. Även om alla vet var de ska, till Mora, behöver de olika verktyg och hjälp längs vägen för att komma dit. Och de kommer dit vid olika tidpunkter. Eleverna behöver att vi lärare visar dem vägen, redan från början, att vi ger dem rätt verktyg för att lyckas. Vi ska tala om när de håller rätt kurs och hur de ska öka farten, hjälpa dem upp igen om de fallit och ge dem ny fart. Vi ska guida dem framåt och inte stå vid målet och vänta för att sedan tala om hur de borde ha gjort.

Om vi guidar eleverna längs vägen, om vi arbetar med formativ bedömning, om vi samarbetar i arbetslaget och tillsammans med eleverna så kanske, kanske kan alla känna sig som vinnare i slutändan.

#digiskol mina kursmål och frågeställningar

Den här veckan ska jag formulera ett mål för mig. Det är den föreslagna uppgiften i kursen jag deltar i. Var vill jag? Hur kan jag bli bättre och utvecklas? Vad behöver jag och vad vill jag arbeta mer med och utvecklas inom?


Jag vill samarbeta mer med  kollegor och utveckla användandet av digitala verktyg i min undervisning.  Det kan vara att utveckla användandet av vår lärplattform, You tube, Facebook och digitala verktyg som underlättar för eleverna och för pedagogerna. Jag vill kunna vara ett stöd i det arbetet och utmana och stötta andra samtidigt som jag själv vill lära mig mycket mer. Jag vill lära mig tillsammans mer er andra. Tipsa mig gärna om verktyg som ni använder och hur ni använder dem, Jag undervisar i svenska i år 9. Jag vill även hitta smidiga vägar att gå för att ge feedback och feedforward till mina elever. Jag vill att mina elever ska känna att de utvecklas och att de använder sig av den respons jag ger.

Sammanfattat vill jag utveckla användandet av digitala verktyg för min egen del, för mina elevers del och för min skolas del.

Just nu använder jag mig till stor del av den lärplattform vi ska använda oss av på skolan. Det är via den eleverna får planeringar, arbetsbeskrivingar , länkar till texter, bilder och filmer, bedömningar (feedback och feedforward). Vi har även klassbloggar, har dock inte använt dem den här terminen än, och jag använder andra verktyg på webben för att skapa nyfikenhet och lust för eleverna.

Mitt mål med #digiskol blir att lära mig fler digitala verktyg och testa dem med mina elever.  Hur många jag hinner med får vi se...

Det digitala skollyftet

Nu börjar det digitala skollyftet. Jag följer med och utmanar mig själv tillsammans med många andra.

Första uppgiften är att presentera mig själv och ansluta min blogg till Digitala Skollyftets RSS-flöde, fattar inget men det löser sig. Jag kan ju börja med att presentera mig.

Jag är mamma.
Jag bor i Norrköping, men jag kommer från Köping. Från landet.
Jag har ett brinnande intresse för att utvecklas och samarbeta med kollegor, både på min skola, min kommun och i det utvidgade kollegiet.
Jag är intresserad av teknik men pedagogiken är utgångspunkten.
Jag är lärare i svenska.
Jag är vad vi på min skola kallar "TänkOmare". Jag är alltså med i en utvecklingsgrupp för att utveckla det pedagogiska arbetet med hjälp av digitala verktyg.
Jag arbetar på en 1-1 skola.
Jag har bloggat ett tag, något år, jag är inget proffs och jag kan ganska lite om bloggen som verktyg med taggar, kategorier, etiketter och allt vad det finns.
Jag tar tacksamt emot all hjälp och lär mig helst tillsammans med er andra!

Studiedag på Ektorpsskolan

Idag har vi studiedag på Ektorpsskolan med olika workshops. De handlar bland annat om its learning, att blogga, interaktiva tavlor, digitala verktyg, iworks, Google och Youtube. Under förmiddagen får vi välja att gå på två olika workshops och lära oss mer om olika saker.

Jag har själv hållit i en workshop om att blogga och visat mina kollegor grunderna i bloggen, hur det fungerar och hur de kan komma igång med detta. Flera var i startgroparna för att starta klassbloggar och en kollega skapade snabbt en blogg i sitt ämne där eleverna kan läsa mer. Han delade den i klassernas Facebookgrupper också så att eleverna får glädje av det. Mycket bra tycker jag!

Vi delar och lär oss tillsammans, det är det allra bästa. SÅ många som kan så mycket och tillsammans kommer vi längre och längre.

Efter workshoppen om att blogga fick jag möjlighet att gå på en workshop om Notebook och Smartboard. Vi har på skolan några smartboards och jag har tillgång till en sådan interaktiv tavla i en av mina klasser. Jag kan använda programmet till den, Notebook, till alla mina genomgångar däremot. Det fungerar nästan som en Keynote eller Powerpoint. Jag lärde mig en hel del nytt, tack Gunnel! Och tack alla kollegor för en givande förmiddag.