Att inte ge upp

Efter att ha läst Karin Brånebäcks blogginlägg , har jag funderat en del.

Vad är det som driver mig? Vad är det som driver mig att fortsätta? Svaret blir gång på gång eleverna och att jag vill vara en del av utvecklingen. Skolan är nästan densamma som när jag själv gick där och något måste hända. Jag vill vara en av dem som får det att hända och det är jag just nu. Just nu är jag en av de lärare som flyttar fokus, som hittar nya vägar att gå, som ändrar arbetssätt och som tänker om. Det är så otroligt spännande och utvecklande för mig att göra det här. Jag lär mig ständigt nya saker och får chansen att lära och visa andra, mina kollegor, nya saker. Men hur det än är så är det många som bara låter allt rulla på i sina gamla trygga banor. På våren i 8an jobbar vi med.... Och kommentarer som "Det du inte hunnit till påsk, det kommer du heller inte hinna med." duggar tätt såhär års. Alla verkar stressade och betygsfokuserade.

Man verkar vara ute efter att göra saker för eleverna, se till att de blir klara med alla uppgifter och ha på fötterna till betygssättningen. Jag säger inte att det är fel. Jag ställer mig bara frågande till vad jag vill att  mina elever ska få med sig för kunskaper. Jag vill att mina elever lär sig att ta ansvar för sig själv, att de själva är huvudpersoner i sina liv, att de ska göra för sin egen skull och inte för min. Ibland känner jag att jag lyckas med det och ibland inte, som i fredags.

Sista lektionen i fredags hade vi en diskussion om satsdelar i en av mina 8or. Efter lektionen var det två elever som sa ungefär: -Ursäkta Sara för att jag inte var bättre idag. De har lärt sig om satsdelar för min skull, troligen även till viss del för sin del också men ändå, jag känner min mindre lyckad och lite sorgsen. Bara att ta nya tag nu när vi ska arbeta med klimat och miljö och förmågan att kommunicera på olika sätt.


Många kollegor frågar också var jag hittar allt, var jag får inspiration från och hur det kommer sig att jag kan så mycket. Jag svarar alltid att jag läser olika bloggar, Twitter och deltar i flera Facebookgrupper. Där hittar jag inspiration, stöd, får hjälp, tips, idéer. Där finns det fler som jag.

Att flytta fokus

Efter dagens tänkom-dag, en studiedag tillsammans med Djäkneparken, så tror jag att många kollegor har flyttat fokus från att till största del fokusera på teknik till att börja handla om pedagogik. När vi införde datorer till alla elever visste vi att det inte skulle bli lätt. Och det har det heller inte alltid varit. MEN har det varit svårare än innan? Mitt svar är nej, mitt arbete har utvecklats något enormt sedan vi började med TänkOm och vidareutvecklats i och med att alla mina elever nu har varsin dator.

När Gabbe slängde datorn i golvet idag för att poängtera att det inte handlar om teknik utan om pedagogik log jag och inom mig brast ett asgarv ut. Det är ju precis så, det handlar inte om teknik. Tekniken möjliggör mycket, men den är inte avgörande, det handlar om att flytta fokus. Att tänka om och att våga ge sig ut.

På förmiddagen deltog jag i en workshop som handlade om det flippade klassrummet och det var Katarina Lycken Rüter som höll i den. Inom mig sken solen, jag har ju så smått börjat flippa själv och fått mycket positiv respons från mina elever. Jag har lång väg att gå och mycket att lära och dagens workshop gav mig mycket. Jag som många andra behöver input för att komma vidare, för att gå framåt, för att fortsätta våga och för att inte ge mig. Det var så underbart att sitta och lyssna på Katarina som jag prenumererar på på Youtube, följer på Twitter och är med i samma Facebook grupper. Fantastiskt!

Eftermiddagen handlade om att lyfta språket och då presenterades många digitala verktyg. De flesta hade jag testat tidigare och flera av dem tillsammans med eleverna. Även eftermiddagen var givande och jag lämnade Djäkneparken med ett leende på läpparna. Erfarenheter rikare och med fler kollegor som nu fått en liten smak av det jag sedan vi började gå Tänkom brunnit för och fortfarande brinner för. Nämligen att flytta fokus, att komma vidare, att utvecklas och utveckla pedagogiken.

En dag med Tänk Om

Jag och en kollega har "snikat in" oss på gymnasiernas studiedag i TänkOms regi. :) Vi ska ha en egen studiedag med workshops längre fram i mars, men idag har gymnasierna studiedag och vi har turen att få möjligheten att vara med.

Jag ska delta i två workshops, just nu handlar det om bloggar i undervisningen och på eftermiddagen ska jag få lära mig om spelifierat och spelbaserat lärande.

Kommunen har det senaste året satsat på 1-1, många skolor har alltså en dator per elev, och vi har på skolan jag arbetar dessutom fått flera smartboards, kanoner och interaktiva tavlor. I salen jag sitter nu finns en kanon, en whiteboard och en overhead. Säkert ser det likadant ut på flera ställen, på min skola gör det i alla fall det. Men något är på gång, det händer saker, skolan utvecklas och det handlar inte bara om att skolan blir mer digitalt utrustad utan också om att pedagogiken utvecklas. Som just nu, när jag sitter och funderar på hur vi ska använda bloggen i undervisningen.

På landet

Det här passar nog bättre som tweet men min telefon har ju inget nät här på landet. Så, det fick bli föräldrarnas sega sega dator, ansluten via telefonjacket.....
Frustrerad är jag, det kan ju int eneka till. Van som jag är att vara uppkopplad dygnet runt och kunna följa diverse facebook-grupper, mina favorittwittrare, läsa de bloggar jag följer osv. Men allt detta som jag göra på nätet, eller nästan allt, är ju förknippat med mitt yrke -läraryrket. Och jag är en lärare som vill, jag vill utvecklas, jag vill att undervisningen utvecklas att skolan utvecklas och att mina elever ska få det bästa av de tre år de är på min skola. För att komma tillbaka på spåret igen så kanske det är bra att jag inte är uppkopplad just nu, jag är ju trots allt ledig så jag borde bara fokusera på att vara med barnen och ta det lugnt och njuta av ledigheten. Sen blir det ju mycket intressant läsning för mig när jag återvänder till civilisationen och åter blir uppkopplad. En annan fördel kan ju även vara att...nej jag kommer inte på nåt mer. Jag vill vara uppkopplad och kunna välja själv om jag inte vill vara det, jag vill själv kunna stänga locket till datorn, ipaden eller telefonen och tänka att nu får det där vänta till sen. Här ute i ödemarken väljer jag ju inte och jag tror det är då och endast då som jag blir frustrerad att jag inte kan följa med i diskussionerna som just nu pågår.... Och nu ringer det visst så jag måste koppla ner datorn för annars går det ju inte att prata i telefonen....
Dags att sporta vidare på sportlovet!

Check

Listan

Det som är klart
Rättat elevarbeten tre av fyra klasser check.
Rättat NP första delen check.
Pratat och diskuterat med kollegor på jobbet check.
Diskuterat och resonerat med kollegor på facebook check.
Hjälpt en kollega i mitt utvidgade kollegium check.
Druckit hinkvis med kaffe check.
Börjat med maten hemma check.
Skrivit en packlista till i morgon check.
Skrivit en lista till jobbet i morgon check.

Kvar att göra
Rätta sista klassen.
Städa skrivbordet.
Planera ett grammatikarbete. Puh, önskan från språklärarna.....
Planera ett klimat/miljötema med min närmsta kollega :)
Dricka kaffe.
Prata med min tänkom-kompis om iup om han orkar.
Dricka kaffe.
Skriva andra dokument i all oändlighet tills jag får åka hem och ta med mina barn på en tågutflykt.

Sportlov

Sportlovet är här och jag liksom många av mina kollegor har mycket arbete att göra. Jag ska bland annat bedöma elevarbeten, rätta nationella prov, planera, sambedöma, städa mitt skrivbord, följa upp åtgärdsprogram...ja listan kan göras väldigt lång.
Dessa dagar är mycket värda för mig, jag vet att jag får otroligt mycket gjort. Jag arbetar på ett helt annat sätt än under de veckor då eleverna är på skolan. Det är tyst och lugnt i korridorerna, det är lugnt i arbetsrummet där jag för tillfället är helt ensam. Det finns riktigt kaffe :) inte bara maskinkaffe! Jag är fokuserad och vet vad jag måste göra. Inte för att jag inte vet det annars men just under lovet råder en annan typ av fokusering för min del.
Diskussionerna med kollegor får ett annat djup under lovet, kanske får de ta den tid de vill?

Men jag vet, att när onsdagen och min sista arbetsdag innan jag tar lov kommer då saknar jag eleverna. Då är det för tyst här på skolan. Då vill jag att eleverna ska komma och knacka på dörren, då saknar jag de som gör min vardag i vanliga fall. Mina underbara elever!

Nystart - skoltänk

Nu är det snart dags att börja jobba igen efter en skön och välbehövlig ledighet. Jag har skapat klassbloggar till mina 8or och hoppas och drömmer om att vi kommer igång med dessa inom en snar framtid. Jag vill så mycket och tiden räcker inte alltid till, men jag försöker att lita på processen och att både jag och mina elever lär oss mycket på vägen. Det är det som är det viktiga och inte slutmålet.