Sol i sinne

En regnig dag som idag får mig att längta tillbaka till Spanien där jag var med min familj för en kort tid sen. Jag längtar efter solen och värmen, efter att gå i korta shorts och tunt linne, efter att barnen inte behöver fundera efter var gummistövlar eller regnjacka är när de ska gå ut och leka, efter en bekymmerfri vardag.

Tro nu inte att jag har många bekymmer i min vardag här hemma för det har jag inte. Det är bara känslan jag saknar. Så började jag fundera på det här med sol, hur kommer det sig att jag tycker saker är lättare när det är sol? Det kanske är känslan som är nyckeln. Barnen verkar lika glada där de skuttar i vattenpölar. Det är säkert känslan som saknas hos mig idag... Tankarna fortsatte och vandrade in på slutet av min arbetsvecka då jag som vanligt avslutade sista lektionen i min egen mentorsklass med att lyssna på "fredagsmys" (från reklamen för OLW) och jag kände då som vanligt, glädje. Varje fredag 15.20 lyssnar vi på samma reklamlåt, "Nu är det slut på veckan, det är dags för fredagsmys ...", jag vet att det inte bara är jag som njuter när vi trycker igång låten på smartboarden. I fredags njöt jag för att veckan var slut och jag hade en hel helg med familj och vänner framför mig, jag njöt för att mina elever såg glada ut och önskade mig och varandra trevlig helg, jag njöt för att jag nöjd med mig själv den här veckan, jag njöt för att sista lektionen hade varit väldigt lyckad för mig och för eleverna. Jag njöt av fler anledningar, men det jag vill komma till är solen eller känslan. Jag hade känslan då, jag var glad, det var en bra dag, en bra lektion. Den känslan kan jag plocka fram i stunder då tålamodet tryter, då jag inte är lika positiv, då jag tvivlar, då det regnar.

Lektionen inleddes dock inte lika bra. Klassen har idrott timmen innan och många kommer ofta för sent till svenskan.  Idrottstjejer- och killar som masar sig tillbaka till skolan från sporthallen för att sitta still en timme till.  Tio minuter in på lektionen var i alla fall alla mina mentorselever på plats och jag hade talat om vad lektionens syfte var, uppmanat dem att hjälpa varandra, att be mig om respons på skrivuppgiften som handlade om att analysera bilder kopplade till klimat/miljö och argumentera för en bättre miljö eller/och ett bättre klimat. Eleverna arbetade, de bad om hjälp av varandra och av mig, de utmanade sig själv att komma vidare, att utveckla sitt språk och de lärde sig nya sätt att komma vidare i sin egen utveckling.

När jag i slutet av lektionen spelade "vår" låt satt eleverna fortfarande och jobbade, de hade inte plockat ihop, de tittade upp och suckade lite, log snett åt mig som envisas att spela "fredagsmys" och några tog sina datorer önskade trevlig helg och gick hem medan andra satt kvar och arbetade vidare med olika uppgifter en timme till. Det är en timme som jag och min kollega  erbjuder eleverna att stanna kvar i skolan för att arbeta med uppgifter. Som en frivillig läxläsning. Ett antal elever stannar varje fredag och jobbar för att lära sig mer. Vissa elever blir rekommenderade att komma för att få en extra genomgång, få hjälp att träna på något osv. Det är en bra timme och den uppskattas av elever och föräldrar.

Hur som helst fanns känslan av glädje där hela vägen och den följde mig hela vägen hem och har stannat hos mig hela helgen. Innan jag går till jobbet i morgon ska jag plocka fram den känslan och oavsett om det regnar ska jag stråla som solen.