Genom tydlig struktur och organisation lär jag mig mer

I undervisningen och i sociala sammanhang, likväl i arbetet då jag och eleverna möts på mentorstiden eller i mentorssamtalen, önskar jag ge eleverna de förutsättningar de behöver för att lyckas. Det gäller ju inte bara i skolsammanhang utan även utanför skolan. Och skola handlar ju inte heller det om bara en byggnad och ett klassrum utan om så mycket mer.  Eleverna jag möter ska veta vad jag förväntar mig av dem i de sammanhang där vi möts. Samtidigt vill jag förstå vad de har för förväntningar på mig. Då har vårt möte goda förutsättningar att bli lyckat.

För att få den tryggheten tror jag att struktur, rutiner, förberedelse och god organisation är några viktiga ledord.

Att skapa den goda organisationen och strukturen ställer en del krav på oss vuxna i skolan. Jag anser att det är viktigt både för min egen del och för eleverna men även för hela skolan, elever och personal.

Vi har på skolan tydliga rutiner och strukturer när det gäller undervisning, vi har gemensam struktur för elevplaneringar, start och slutrutiner för lektionerna. Vi är bra på anpassningar och förberedelser. Ibland brister vi och då utvärderar vi och gör bättre nästa gång. Vi arbetar tillsammans i arbetslag och ämneslag.

När det gäller pedagogerna och övrig personal tror jag på detsamma. Tydliga struktur och organisation. Rutiner som följs upp och ansvarsfördelning. Om jag vet vilka förväntningar som finns på mig och uttalar vilka förväntningar jag har på andra tror jag att vi blir mer effektiva och trygga i vår yrkesroll. Det gör att vi kan utvecklas, lära oss och bli bättre på vårt yrke.


Tänk dig din arbetsgrupp, om det finns tydlig organisation runt gruppen, tydlig struktur för schema och möten, tydlig rollfördelning, tydlig ledning och en gemenskap där alla är raka, ärliga och igen tydliga. Då har vi se bästa förutsättningarna för att lyckas. För precis som våra elever mår bra av start och slutrutiner, tydliga elevplaneringar och goda ledare gör vi vuxna det också. Om uppdragen är tydliga, förväntningarna uttalade, om kollegorna är raka mot varandra, om rutinerna fyller funktioner och underlättar då kan vi fokusera på att göra vårt jobb. Vi blir effektivare. Precis som eleverna har jag lättare att lära, utvecklas och skapa nya kunskaper i en omgivning där jag kan lägga energin på just utveckling därför att jag är trygg i rutiner och trygg i vad andra förväntar sig av mig. Jag är trygg i den struktur som finns och trygg i att de förändringar som sker utgår från en stabil grund.

Tankar om skolan överallt på gott och ont

När andra som inte har inblick i en lärares vardag börjar prata skola blir jag ibland irriterad och frustrerad. Det kan hända när jag träffar vänner, släkt eller som idag hos frissan. Jag hörde några andra prata om skolan och hur skolgången varit för en annan kunds barn. Det hade inte varit bra och det är ju beklagligt. Det är aldrig roligt att höra att någons skolgång inte varit positiv, men att jag ska stå till svars för det är ju helt orimligt. Nu behövde jag inte stå till svars för vad den andra kundens barn varit med om och jag inte var med i diskussionen, men jag fick ändå höra att kunden var missnöjd med hur lite engelska hens barn hade lärt sig i grundskolan när barnet på en termin på gymnasiet hade läst in grundskolans engelska och klarat av det. Det måste ju ha varit skolans fel. Läraren eleven hade haft var ju inte så rolig, inte så bra, hade inga motiverande uppgifter osv. osv.

Min irritation och frustration bottnar bland annat i en vilja att kunna beskriva allt positivt i vår skola och en vilja att förklara att det inte behöver vara så hemskt som bland annat media utmålar svensk skola. Eleverna är inte dåliga, de är fantastiska. De kan massor av saker, de vill lära sig mer, de utvecklas och de är trevliga. Men, alla som uttalar sig om skolan vet bäst om skolan, de har ju själva gått i skolan, de kanske har egna barn som gått i skolan och om upplevelsen eller något i den upplevelsen var mindre bra eller rent av hemskt så är det en sanning.

Ofta får jag höra, oj - jobbar du på högstadiet - det måste vara tufft. Det är tufft, det är utvecklande, det är härligt, det är givande, det är världens bästa jobb.

De som arbetar i skolan, lärarna, är duktiga, sliter, kämpar, utvecklas, samarbetar.... Vi är duktiga och vi kan vårt jobb. (De flesta i alla fall, självklart finns undantag.) Mina kollegor på min skola är superpedagoger och jag har även träffat många andra visa sociala medier och ingen av dessa struntar i att inte försöka motivera sina elever, göra undervisningen lustfylld, höja måluppfyllelsen eller nå sina elever. Självklart brister vi lärare ibland, vi orkar kanske inte varje lektion vara på topp, vi är inga övermänniskor även om omvärlden tror det ;)

Ja om du läst ända hit så har du nog förstått att jag känner mig lite frustrerad och det här blogginlägget blev en del i min process att bearbeta det jag fick höra idag. Det satte igång tankarna på hur vi pratar om skola och hur de som inte arbetar i skolan pratar om skola. Lämna gärna en kommentar om du läst och har tankar på hur vi kan fortsätta arbeta för att ge skolan ett gott rykte och ge så många elever som möjligt en trygg och positiv skolgång.

Nu ska jag skapa roliga, motiverande och lustfyllda uppgifter till mina elever. Uppgifter som är anpassade till varje elevs individuella förutsättningar.... det är möjligt, det tror jag!

2013-ett helt år av lärdomar

God fortsättning på er allihop!

2013 var ett år fyllt av nya utmaningar och mycket lärdomar, jag hoppas att 2014 kommer fortsätta i samma spår.

Något som varit viktigt för mig hela året har varit att utvecklas inom digitala verktyg och hur de kan användas och underlätta för mig och eleverna i pedagogiken och i undervisningen.  Jag har deltagit i det  digitala skollyftet och tillsammans med andra har jag/ska jag bygga upp en textbank med elevtexter. Som jag skrivit tidigare har vi även en Facebookgrupp där vi delar tankar och idéer med varandra. Allt detta och mer därtill har varit givande under året och kommer fortsätta vara det under kommande år, det är jag övertygad om.

Sammanfattningsvis, när jag blickar tillbaka på året, har jag lärt mig massor. Jag har bland annat lärt mig att det finns många kollegor både på nära håll och via Facebook, Twitter och andra sociala medier som vill arbeta för att utveckla skolan, undervisningsmetoder, planeringar, arbetssätt, öka likvärdighet m.m.

Under 2014 hoppas jag att fortsätter att utvecklas som pedagog och givetvis även som person. Jag försöker att ha mål för mig själv, det är viktigt med målsättningar anser jag, men jag måste ha korta överskådliga mål och veta hur vägen för att nå dem ser ut. Jag behöver även känna stöd från andra för att nå dit, få beröm på vägen, feedback från de som finns runt omkring, min familj, mina kollegor, mina  elever, mina vänner, min chef, för att orka, känna att jag är på rätt väg eller komma på rätt väg igen och vilja fortsätta. Så ett mål för mig detta år är att få mina elever att förstå målen vi sätter upp för undervisningen, hur vägen dit ser ut och ge dem den feedback de behöver för att komma vidare....

Ett annat mål är att under de första månaderna bli klar med en kurs jag går "2komma5 flippa ditt klassrum", söka digitala skollyftets badge och så har jag planer på lite annat smått och gott som ni får läsa om senare.

Ett år går så fort så snart sitter jag väl här igen och funderar över året som gått, nu är det dags för #skolchatt dock. Vi ses!

Internetdagarna 2013

Jag och Sara var på internetdagarna 2013 och inriktningen Internet i skolan- elevers integritet på nätet. Utifrån att vi tillsammans besökte dagarna och gärna vill dela med oss av det vi fick lyssna på där och våra reflektioner kring det skriver vi nu detta blogginlägg gemensamt.

Integritet på Internet är en viktig och aktuell fråga att diskutera både ur ett lärarperspektiv, men också ur ett föräldraperspektiv. Flera talare underdagen visade och berättade exempel där digital publicering stärker och utvecklar elevers lärande, det blir viktigt på riktigt och de kan få återkoppling från fler när deras arbeten blir publika på nätet. Att publicera ett arbete på exempelvis en blogg stärker språket, utvecklar användandet av de ämnesspecifika begreppen och leder till att eleven kan få feedback och utveckla sitt lärande. Det är dock viktigt att fundera på vad vi publicerar, hur vi publicerar och att vi tillsammans med eleverna diskuterar etik på nätet. Hur vi uttrycker oss mot varandra och vad vi vill visa om oss själva är lika viktigt samt att  hitta vår personliga sfär som vi är trygga i.

Dagen började med att vi fick lyssna på Wikipedias grundare Jimmy Wales som pratade om att Wikipedias mål är att all världens kunskap ska vara tillgänglig för alla. Ungdomar som växer upp idag - våra elever - har växt upp med Wikipedia och de tänker att ett uppslagsverk eller en encyklopedi är ungefär som Wikipedia. Jimmys budskap var att ha tillgång till kunskap är viktigt och att vi skapar fria oberoende kunskapskällor som är tillgängliga för ALLA i världen. Wikipedia önskar kunna utveckla detta så fler och fler människor kan ta del av den fantastiska kunskapbank som finns på nätet.

Rebecca Mackinnon, bland annat språkrör och författare som har skrivit en bok i ämnet om det fria Internet. Hon pratade om den globala rösten och hur vissa delar av världen stänger ex YouTube som kanal för att det blir en del i kampen mot orättvisor.

Anette Holmqvist från skolverket inledde själva spåret som vi valt, om barn och ungas integritet på Internet. Hon talade om hög tillgång av datorer i skolan, i grundskolan har i stort sett alla lärare egna arbetsdatorer och det går 1 dator på 3 elever i genomsnitt. Den pedagogiska användningen är inte alltid lika hög, den är högst i ämnena svenska och samhällskunskap. Skolverket kommer med rekomendationer om hur vi ska och kan arbeta med Internet och IT-kompetens i skolan. Hon pratade om vikten av att förebygga kränkningar på nätet. I lgr11 står det skrivet mycket om att vi ska använda IT, i bild och svenska finns utskrivet att vi ska arbeta med integritet och i alla de teoretiska ämnen ingår det att arbeta med källkritik. På kollakällan.se finns goda exempel och bra material vi kan använda i skolundervisningen. Anette avslutade med att bolla över till nästa talare - Edward Jensinger som talade om molntjänster och GAFE det vill säga Google apps for education.

Edward Jensinger betonade vikten av att GAFE handlar om pedagogik och ska inte användas för att lagra personliga data för det krävs ”säkra” lagringsplatser och inte molntjänster. Malmö stad har ändå jobbat fram ett avtal med Google apps som deras jurister godkänt. I den processen handlade det om att juristen måste få förståelse för vad tjänsterna ska användas till, att se pedagogikens vinster och förstå de pedagogiska tankarna. Han pratade om att vikten av att göra riskanalyser av hur det kan gå fel och missbrukas. Det handlar om att utbilda pedagoger om vad som kan ligga i GAFE, om personal gör misstag ska det upptäckas och tas bort följt av diskussioner. GAFE handlar om att skapa gemensamma planeringar och att kunna jobba med feedback och feedforward direkt till eleverna. Edward betonade att även utan avtal kommer pedagoger använda Googles tjänster i sin undervisning men då utan upphovsrättsavtal. På vanliga Googlekonton äger Google materialet medan i GAFE äger skolhuvudmannen materialet.

Jessica Helin MSB- myndigheten för samhällsskydd och beredskap pratade om informationssäkerhet och vad det innebär. De finns tre huvudord i området.

Tillgänglighet

Riktighet

Konfidentialitet

För vem ska det vara tillgängligt, finns det tillgängligt för den som behöver.

Vem står bakom och är det som skrivs sant?

Konfidentialitet handlar om att det (eller den informationen som finns om oss) inte behandlats av obehöriga. Finns det exempelvis uppgifter om oss i en databas ska kedjan av vilka som behandlat och haft tillgång till informationen kunna spåras. Barn och unga är vana IT-användare men behöver förstå hur den information de delar och tar del av har kommit till och vem som kan ta del av den. Vi behöver utbildas i vad de finns för risker, hur vi skyddar och sprider information vem som är vem på nätet och vad som är sant eller falskt.

Kristina Alexandersson, chef för Internet i skolan, arbetar på webbstjärnan.se. Kristina talade om integritet och hon berättade om sin son som inte ville dela saker med sin lärare. Det angick inte henne menade sonen utan den tillhörde hans personlig sfär, som han inte ville dela med vem som helst. Hon nämnde vidare att integritet är situationsberoende och oavsett är det viktigt att ta ställning. Tekniken påverkar integriteten, det handlar om lagring och kopiering, min statusuppdatering eller ett blogginlägg kan jag radera, men det kan vara sparat i ett cache-minne, någon kan länka till den eller spara den hos sig. Vad som är integritet för mig kanske inte är det för dig?  Jämför med hur vi är mot varandra på exempelvis en arbetsplats, några pratar mycket om sitt privatliv, andra inte alls. De viktiga är att vara medveten om att det vi uppdaterar kan spridas. Elever har rätt till utbildning i ämnet, men vad kan vi begära att elever delar med sig av? webbstjärnan.se tillhandahåller materiel om hur vi kan jobba vidare i frågan.

Mr Google himself, David Mothander, som arbetar på Googles kontor i Stockholm, berättade om fördelarna med att Google samlar in och lagrar data, om du exempelvis söker restaurang är du troligen intresserad av en restaurang nära där du befinner dig inte på andra sidan jorden. Den ENORMA mängd information som finns på Internet är svår att sortera i. Google vill stötta dig i detta. All samlad informationen på Internet 2010 var så stor att om den skulle tryckas i bokform skulle vi kunna stapla böcker mellan jorden och Neptunus 20 gånger. Det är inte lätt att själv söka ”fritt” i den kunskapsbanken.

Integritet i en digital kontext var något han lyfte fram och vi känner alla i hela världen genom sex stycken länkar, jag känner någon som känner någon osv. Via sex personer känner du världen och dessa sex personer är snart bara fyra. Han avslutade med att ställa frågan vem som lär barnen vad som är sant på nätet och vad som inte är sant. Då är vi återigen delvis tillbaka i källkritik och hur vi lär barn och unga detta.

Som avslut på dagen var det sex verksamma pedagoger som höll varsitt iginite talk. Barbro Holmgren var först ut. Hon är verksam slöjdlärare och ställde sig frågan om hon hängde ut sina elever på nätet genom att de fick publicera sitt arbete på olika sätt. Genom att eleverna fick visa upp sitt arbete berättar hon hur de (eleverna) ansträngde sig mer och hur de utvecklade ämnesspråk, vad de publicerade och hur de uttryckte sig. Hon pratade om att alla vill bli sedda och bekräftade och att det handlar mycket om att lyfta inte sänka. Det ska vara viktigt på riktigt!

Svaret på frågan om hon hänger ut sina elever är nej, det positiva överväger och arbetet med att medvetandegöra för eleverna vad de publicerar och i vilket syfte, tränar dem i nätetikett.

Jonas Bäckelin var nästa talar ut och han talade om att samla digitala identiteter. Han berättade om sitt arbete med eleverna där de publicerat på nätet och hur de fått svar från olika experter inom de områden de skrivit.

Ylva Pettersson har aktivt diskuterat hur det material hon och henne elever skapar på nätet kan användas av andra och att de tycker det är viktigt att andra kan ta del av vad de framställt. Genom diskussionerna om att dela eller ge bort lär de sig att respektera andra och upphovsrätt och de bygger sina beslut att dela och ge bort så att andra kan utveckla och bygga vidare. Vi behöver inte alla uppfinna från början utan vi kan tillsammans nå längre och längre.

Elever med neuropsykiatrska funktionsnedsättningar behöver ofta arbeta enskilt men kommer med hjälp av nätet ändå i kontakt med hela världen var en av sakerna Birgitta Wollin lyfte fram. Det de hade arbetat med på sin blogg kom som nummer två när eleverna gjorde googlesök, detta blev forum för många diskussioner bland hennes elever.

Andreas Skog var näste talare ut. Skolans demokratiska uppgift, att lära för livet och att träna eleverna att våga ta plats på den digitala arenan var det hans fem minuter handlade om. Vi ska undervisa eleverna i att säga nej till kränkningar oavsett om de sker på nätet eller på skolgården. Vi behöver kunskap i att förstå vad vi ska dela med varandra och vad vi ska behålla i den privata sfären. Han har en dröm om att skapa en värld där det inte spelar någon roll vad du har för hudfärg, kön eller etnicitet.

Christina Löving fick avsluta dagen med budskapet att vi måste lyfta in eleverna i diskussionen kring vad som ska publiceras på nätet, vad vi publicerar av andra och att vi frågar innan vi “lägger ut” bilder av personer.

Sammanfattningsvis

Det är inte vem som skrivit utan vad som skrivits som ska stå i fokus för diskussioner.  

Att få publicera sitt arbete och sin kunskapsutveckling och sina åsikter för en större publik än bara läraren ger fler möjligheter till positiv feedback. Då kan vi även stöta på motstånd, men det är en träningssak och något vi behöver arbeta med i skolan och träna eleverna i. Att kunna föra sakliga diskussioner, föra fram argument för och emot något utan att det blir personliga påhopp är en viktig förmåga både på webben och när vi möts “öga mot öga”. Kanske är det extra viktigt i skrivna diskussioner då vi inte kan tolka kroppsspråk och minspel till det som skrivs, att vi behöver känslor i diskussioner kan vara en orsak till att smilyes och ikoner blivit allt mer vanliga i samband med statusuppdateringar och publiceringar.

De positiva effekterna av att arbeta med Internet i skolan överväger de negativa aspekterna. Det är viktigt att källkritik och etik blir en naturlig del i undervisningen och arbetet med de digitala resurserna. Internet är en stor del av ungdomarnas liv, vardag och framtida yrkesroller, vi lärare och föräldrar behöver tillsammans med barn och unga vara en del av den arenan för att lära dem umgås, arbeta och utvecklas där och i sin digitala kompetens.

Att guida på vägen

Igår var jag på Tedx här i Norrköping. Självaste John Hattie var där, tack till er som anordnade eventet, det var givande!

Jag har nu läst Helena Wallbergs blogginlägg om gårdagens event och håller med henne om mycket. Redan innan gårdagen och mötet med Hattie hade jag under ett par veckor funderat mer och mer kring bedömning och har även som mål i #digiskol att utveckla hur jag jobbar med bedömning. Det jag vill göra är att hitta metoder, digitala verktyg, som hjälper mig och mina elever framåt i utvecklingen och lärandet. Just nu provar några av mina elever att arbeta med gemensamma google docs när de skriver texter och på så sätt kan de ge varandra feedback kontinuerligt. En elev, som gick hem en dag med huvudvärk, sa sådär i förbifarten att han nog skulle fortsätta arbeta med texten tillsammans med klasskamraten via deras gemensamma dokument, men hemifrån istället. Jag kan med lätthet också bjudas in via länken  till deras dokument och följa deras arbete och ge feedback/feedforward. Det här fanns inte i min vildaste fantasi för två år sen. Jag är eld och lågor över möjligheterna och får begränsa mig själv, för det finns så mycket jag vill testa.

För att bli framgångsrik som lärare och skola visade Hattie en del av sin forskning igår. Du kan läsa Wallbergs blogg för att se en utförlig sammanfattning av de framgångsrika faktorer som Hattie beskrev. En del är formativ bedömning. Att ge tydliga mål var eleverna ska, att eleverna får se hur t.ex. en lyckad text ser ut. Att ge exempel till eleverna och visa dem hur de kan utveckla texterna de skriver är otroligt viktigt för att de ska utvecklas.
Om mina elever vet vad de ska träna på och vad målet med den träningen är så har de stora chanser att lyckas. Om jag sedan också ger dem feedback/feedforward på vägen så kommer det gå ännu bättre. Det behöver ju inte bara vara jag som ger feedback utan det kan vara klasskamrater, föräldrar och andra som hjälper eleverna att lyckas ännu mer.

När jag satt och tänkte på det här så dök Vasaloppet upp i tankarna. Tänk dig loppet, du startar och på vägen har du pauser, du får mat, blåbärssoppa, någon som hela tiden ropar och informerar dig om läget lite längre fram. Du får information om hur spåren ser ut, om du behöver byta valla på skidorna osv. Precis det behöver eleverna. Även om alla vet var de ska, till Mora, behöver de olika verktyg och hjälp längs vägen för att komma dit. Och de kommer dit vid olika tidpunkter. Eleverna behöver att vi lärare visar dem vägen, redan från början, att vi ger dem rätt verktyg för att lyckas. Vi ska tala om när de håller rätt kurs och hur de ska öka farten, hjälpa dem upp igen om de fallit och ge dem ny fart. Vi ska guida dem framåt och inte stå vid målet och vänta för att sedan tala om hur de borde ha gjort.

Om vi guidar eleverna längs vägen, om vi arbetar med formativ bedömning, om vi samarbetar i arbetslaget och tillsammans med eleverna så kanske, kanske kan alla känna sig som vinnare i slutändan.

Studiedag på Ektorpsskolan

Idag har vi studiedag på Ektorpsskolan med olika workshops. De handlar bland annat om its learning, att blogga, interaktiva tavlor, digitala verktyg, iworks, Google och Youtube. Under förmiddagen får vi välja att gå på två olika workshops och lära oss mer om olika saker.

Jag har själv hållit i en workshop om att blogga och visat mina kollegor grunderna i bloggen, hur det fungerar och hur de kan komma igång med detta. Flera var i startgroparna för att starta klassbloggar och en kollega skapade snabbt en blogg i sitt ämne där eleverna kan läsa mer. Han delade den i klassernas Facebookgrupper också så att eleverna får glädje av det. Mycket bra tycker jag!

Vi delar och lär oss tillsammans, det är det allra bästa. SÅ många som kan så mycket och tillsammans kommer vi längre och längre.

Efter workshoppen om att blogga fick jag möjlighet att gå på en workshop om Notebook och Smartboard. Vi har på skolan några smartboards och jag har tillgång till en sådan interaktiv tavla i en av mina klasser. Jag kan använda programmet till den, Notebook, till alla mina genomgångar däremot. Det fungerar nästan som en Keynote eller Powerpoint. Jag lärde mig en hel del nytt, tack Gunnel! Och tack alla kollegor för en givande förmiddag.

På landet

Det här passar nog bättre som tweet men min telefon har ju inget nät här på landet. Så, det fick bli föräldrarnas sega sega dator, ansluten via telefonjacket.....
Frustrerad är jag, det kan ju int eneka till. Van som jag är att vara uppkopplad dygnet runt och kunna följa diverse facebook-grupper, mina favorittwittrare, läsa de bloggar jag följer osv. Men allt detta som jag göra på nätet, eller nästan allt, är ju förknippat med mitt yrke -läraryrket. Och jag är en lärare som vill, jag vill utvecklas, jag vill att undervisningen utvecklas att skolan utvecklas och att mina elever ska få det bästa av de tre år de är på min skola. För att komma tillbaka på spåret igen så kanske det är bra att jag inte är uppkopplad just nu, jag är ju trots allt ledig så jag borde bara fokusera på att vara med barnen och ta det lugnt och njuta av ledigheten. Sen blir det ju mycket intressant läsning för mig när jag återvänder till civilisationen och åter blir uppkopplad. En annan fördel kan ju även vara att...nej jag kommer inte på nåt mer. Jag vill vara uppkopplad och kunna välja själv om jag inte vill vara det, jag vill själv kunna stänga locket till datorn, ipaden eller telefonen och tänka att nu får det där vänta till sen. Här ute i ödemarken väljer jag ju inte och jag tror det är då och endast då som jag blir frustrerad att jag inte kan följa med i diskussionerna som just nu pågår.... Och nu ringer det visst så jag måste koppla ner datorn för annars går det ju inte att prata i telefonen....
Dags att sporta vidare på sportlovet!